Sex partier står bakom våra soldater

I natt stod två sängar tomma på den svenska campen i Mazar e-Sharif.

Jag har under förmiddagen varit på Högkvarteret för att visa stöd och uppskattning för Försvarsmaktens arbete under det senaste dygnets svåra förhållanden och för att få del av den för närvarande tillgängliga informationen.

Det är i utsatta situationer som det är som viktigast att stå fast. Det motståndarna i Afghanistan vill är att Sverige skall vackla och börja tveka inför insatsen. Men riksdagen och regeringen står bakom insatsen.

Det är i utsatta situationer som det är avgörande viktigt att visa stöd och respekt för de drabbade och deras anhöriga. De drabbade valde att ta risker för att värna andra. Det är djupt hedervärt. Vi delar de anhörigas sorg.

Det är i utsatta situationer som det är viktigast att stå bakom och visa stöd för de svenska soldaterna i Afghanistan. Det som hänt har drabbat också dem. De går nu vidare och fullgör insatsen.

Det är i utsatta situationer som det är som viktigast med manifestation av brett politiskt stöd för insatsen. Så här berättar TT om Urban Ahlins (s) reaktion: ”Att retirera nu skulle vara att gå dem som angriper svenska soldater till mötes och skulle sända helt fel signal, anser han.” Urban Ahlins tydliga besked är bra för soldaterna och för insatsen.

Sex partier står tydligt bakom de svenska soldaterna.

Inställt besök i Uppsala idag

Igår kväll samlades den politiska ledningen och tjänstemän med ansvar för insatsen i Afghanistan på Försvarsdepartementet. Idag har vi avbrutit ordinarie program för att tillsammans med Försvarsmakten gå igenom gårdagens händelser. Jag skulle besökt bl.a. FM UndSäk C i Uppsala, det besöket flyttas nu.

Jag beklagar de anhörigas sorg

Det är med stor sorg som jag har tagit emot beskedet att två svenska officerare och en och lokalanställd tolk idag har stupat, samt att en svensk soldat har skadats i Afghanistan. Det är en stor förlust för Sverige. Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Jag beklagar djupt de anhörigas förlust. Samtidigt vill jag uttrycka tacksamhet för den insats för fred och säkerhet, som soldaterna har gjort. Mina tankar går också till de drabbades kamrater i Mazar-e-Sharif. Det är viktigt att nu markera stöd för dem och den svenska insatsen. Mycket lite om vad som inträffat är ännu känt. Försvarsmakten informerar löpande om detta.

Inget beslut än i Brasilien

Det florerar just nu många rykten kring Gripen och Brasilien. Det finns just nu inga officiella besked om vilket plan Brasilien väljer, eller om när beslut kommer att tas.

Min kollega Nelson Jobim har dementerat att ett avgörande skulle ha skett i flygplansfrågan.

Däremot finns anledning att understryka att Gripen har gjort och gör mycket väl ifrån sig i Brasilien. Både det brasilianska flygvapnets värdering av de tre kandidaternas egenskaper och faktorer som pris för inköp och livscykelkostnad verkar tala till Gripens fördel. Det gör också möjligheten till industrisamarbete och teknologiöverföring.

Det är ett riktigt bra plan som Sverige genom Saab offererat. Enligt uppgifter i brasiliansk media rankas Gripen först av de tre kandidaterna.

Den bild av Gripen som gavs i samband med Norgeaffären kan definitivt och slutligen avfärdas. Det är däremot uppenbart att vissa av Gripens konkurrenter dras med ekonomiska problem.

Det är känt att Brasilien sedan tidigare köpt ubåtar och helikoptrar av Frankrike och att varje beslut om inköp av stridsflygplan kommer att fattas på politisk nivå.

Berätta som det var, Jan Eliasson

Den tidigare regeringens hantering av frågan om uppgifterna om ryska dumpningar i Östersjön är mycket underlig. Det är nödvändigt att den regering som fick informationen för mer än tio år sedan klarar ut hur man agerade och varför.

Ledande socialdemokratiska företrädare ger öppet motstridiga uppgifter om vad de känt till och hur frågan hanterades. Det enda de har gemensamt är att de vill att den nuvarande regeringen ska sköta frågan bättre, än de själva gjorde.

När Jan Eliasson hänvisar till att sittande regering måste utreda frågan så säger han egentligen att han nu, mer än tio år i efterhand, anser att han själv borde ha agerat annorlunda.

Det blir extra underligt när Jan Eliasson säger ”Det viktiga nu är att ta reda på vad som finns i de här rapporterna.” Hans nära medarbetare säger ju att hans regering visste det redan för tio år sedan.

Sven-Olof Petersson säger i P1 att frågan drogs både för kabinettssekreteraren och utrikesministern. Eliasson själv säger: ”Jag tror att jag var bortrest då.” Han minns inte att frågan dragits för honom – men han minns att han var bortrest.

Detta reser en rad frågor om handläggningen. Hur agerade egentligen UD då rapporterna kom? Informerade UD Statsrådsberedningen?

Sven-Olof Petersson säger att UD gick till Försvarsdepartementet som gick till Försvarsmakten. Informerades verkligen Försvarsdepartementet, vilket Petersson säger, men Björn von Sydow vare sig kan bekräfta eller dementera?

Att som Eliasson vill bara gå igenom dokumenten idag säger ingenting om hur den dåvarande regeringen agerade. Bara dom som var med då kan berätta hur det verkligen förhöll sig.

Hade den dåvarande regeringen grund för att inte agera? Hämtade man in ytterligare information? Hur gjordes avdömningen? Tillfrågades Försvarsmakten?

Om representanter för den dåvarande regeringen berättade om hur saken hanterades och vilken information man hade så skulle det vara lättare att idag avgöra om/hur det finns anledning att gå vidare i frågan.

Åtgärder för bättre brandskydd

I fredags eftermiddag var jag i Rinkeby för att möta all dem som var engagerade i hanteringen av brandkatastrofen där i juli månad. Jag besökte dem också i juli, dagarna efter branden. Vi bestämde redan då att mötas igen när det akuta skedet var över och det var möjligt att börja dra lärdomar av vad som hänt.

Sedan dess har brandkåren och polisen utrett olyckan. Statens haverikommission arbetar med sin rapport, som sannolikt kommer att vara klar i sommar.

Den berörda pappan medverkade på mötet i fredags. Jag mötte honom också i somras. Vi känner alla stor respekt inför honom och att han väljer att medverka.

Det senaste året har Sverige drabbats av flera större bränder, där många människor skadats och dödats. Redan i april 2009 initierade Försvarsdepartementet en översyn av hur Lagen om skydd mot olyckor, som är från 2004, har fungerat. Efter branden i Rinkeby fick detta översynsarbete tilläggsdirektiv. I november 2009 gav vi Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i uppgift att tillse att det tas fram information om brandskydd på fler språk än svenska, vilket har behövts.

Resultatet av översynen har varit ute på remiss och Försvarsdepartementet arbetar med en skrivelse om bl.a. förstärkningar av brandskyddet, som enligt tidsplanen avses att läggas till riksdagen under våren. Låt mig nämna några saker som jag tror är viktiga att förhålla sig till.

Lagen om skydd mot olyckor bygger på målstyrning av brandsäkerhetsarbetet. Fastighetsägarna är ansvariga för att byggnader håller godtagbar standard vad gäller brandskydd. Kommunerna utövar tillsyn och kan utfärda vite och ytterst vidta åtgärder på en fastighetsägares bekostnad. MSB kan utfärda allmänna råd, tex om brandvarnare. Mycket viktigt för brandskyddet är också det samlade regelverket kring byggnation och byggregler.

En hel del talar för att bandskyddstillsynen kan stärkas och göras mer likvärdig över landet. Möjliga åtgärder som förts fram är utbildningsinsatser och kvalitetssäkring av inspektioner. MSB kan utfärda fler allmänna råd, eller kanske ges föreskriftsrätt.

Det går inte nog att understryka vikten av att enskilda människor vet hur de skall skydda sig mot bränder och dessutom vet hur man ska agera om brand utbryter. Denna kunskap kan rädda liv. I Stockholms stad har man inlett ett informationsarbete kring brandskydd, berättade borgarrådet Joakim Larsson under mötet i Rinkeby, där man erbjuder t.ex. föreningar utbildning.

Det är för tidigt att nu döma av exakt vilka åtgärder som kommer att finnas med i skrivelsen till riksdagen, m.a.o. vilka tekniska lösningar som väljs för att nå målet. Men det senaste årets olyckor har visat att mer behöver göras för att hindra att bränder uppstår och att människor far illa av bränder.

Gripendemonstratorn i Linköping

Igår besökte jag Norrköping för ett mycket bra möte med alliansens företrädare där och Linköping för ett möte på SAAB.

Besöket på Saab kretsade kring pågående exportansträngningar, bl.a. i Brasilien.

Det var viktigt för mig att följa upp det pågående arbetet med demonstratorn som i enlighet med handlingsplan Gripen kan föregå Gripen NG.

Bilden jag fick var att omfattande flygningar pågår med stor framgång och att mycket tyder på att ett Gripen NG kanske t.o.m. kan bli bättre än förutsett. Gripen NG som offereras Brasilien erbjuder därtill ett pris för inköp och per flygtimme som knappast någon konkurrent kommer i närheten av.

När jag senast var i Brasilien noterade jag att en del aktörer med andra intressen än Sverige hävdade att Gripen bara finns på papperet. Detta trots att bl.a. Sverige i många år opererat Gripen A/B och C/D, och att ett par brasilianska piloter redan flugit demonstratorn i Linköping. Erbjudandet till Brasilien gäller bl.a. gemensam utveckling och färdigställande av nästa generations Gripen, där demonstratorn är en grund.

När man provsitter planet upplever man först miljön som ganska lik den i dess föregångare, men planets egenskaper kan förbättras kraftigt i NG, tex vad gäller räckvidd, lastkapacitet, sensorer och förmåga till super cruise utan användning av efterbrännkammare. Vi får se om det blir möjligt för mig att flyga med demonstratorn längre fram i vår. Erbjudandet lämnades i alla fall av Saab. C/D har jag flugit sedan tidigare.

Saab gav också en lägesbild för de projekt med obemannade flygande farkoster som man driver. Skeldar är en obemannad helikopter, som utvecklas för att vara lätt att styra från mark och med förmåga inte minst att stödja markförband, tex för att möta IED-hot. Neuron är kanske mer känt, ett europeiskt samarbete om ett obemannat flygplan med stealth-egenskaper.

Basläger till Haiti

Sverige har sänt ett basläger till stöd för hjälpinsatsen i Haiti. Tanken är att lägret, som är ett samarbete mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Estland, ska möjliggöra för FN:s räddningspersonal att fokusera på hjälparbetet. Lägret tar hand om boende, matlagningsmöjligheter, sanitet, kommunikationer och arbetsplatser för minst 200 personer och kan byggas ut till närmare 300 platser vid behov. Hela lägret är självförsörjande med mat och vatten i 14 dagar för att inte belasta det drabbade området. Baslägret har svensk-dansk ledning och kommer finnas på plats under en längre tid. 23 personer från MSB har skickats till Haiti för att bygga upp lägret med bl.a elektriker och VVS-personal.

För att möjliggöra den insats som nu sker har länderna övat tillsammans, t.ex under Triplex-övningen vid svensk-norska gränsen hösten 2008.

MSB har också sänt 16.000 doser vattenreningsvätska till Haiti där varje dos räcker för en familj under en dag.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan göra insatser ensam eller tillsammans med andra i landet, i närområdet och utanför Sveriges närområde.

Ett nytt nordiskt samarbete kring civil krishantering är på plats sedan våren 2009, då det grundlades med Haga-deklarationen. MSB samarbetar löpande med sina nordiska kollegor. Genom samarbetet stärker vi förmågan att förebygga och hantera olyckor och katastrofer i Norden men också för att underlätta insatser internationellt. Vi samarbetar också om utbildning, övning, beredskap och insats.

Sahlin sa nej till de plan som används för Haiti

Just nu används de nya strategiska transportflygplan som Sverige har tillgång till genom samarbetet SAC (Strategic Airlift Capability) för att snabbt sända ett ”base camp” för räddningsarbetare till jordbävningsdrabbade Haiti.

Mona Sahlin efterlyste i Sälen igår åtgärder för att hjälpen till Haiti och i liknande framtida katastrofer skulle komma snabbare fram. Det anmärkningsvärda är dock att inte bara Sahlins socialdemokrater, utan hela oppositionen, våren 2008 drev avslag på regeringens förslag om svenskt medlemskap i SAC. Som ju är en del i svaret på hur vi snabbare kan komma på plats med sådan hjälp.

Den nya förmåga Sverige skaffat för effektiva transporter och som redan varit till stor nytta bl.a för hjälpen till Haiti är oppositionen alltså emot. Sverige skulle inte haft någon ny tillgång till C17 för strategisk transport för civil och militär krishantering om riksdagen gjort som Sahlin ville.

C17-planen är mycket lämpliga för civil krishantering. I höstas var det aktuellt med C17 för att bistå ett annat jordbävningsdrabbat land med sjukvårdsutrustning. Nu används de för Haiti. C17 kan starta och landa på mycket korta banor. Det klarar att starta och landa på grusbanor, vilket är en stor fördel i samband med krishantering, då infrastrukturen ofta är skadad.

Sverige är näst största land i SAC-samarbetet om C17 för att bättre kunna stödja både långsiktiga insatser och civil och militär krishantering.

Sverige är delägare i tre stycken C17-flygplan i ett samarbete som består av 12 länder. Sverige har 550 flygtimmar per år. USA är störst med 1000 timmar. Norge och Finland är andra medlemmar.

När en kris uppstår vill många länder snabbt ta sig till samma plats med samma plan för att flytta in utrustning och ofta flytta ut människor. Deltagande i SAC-samarbetet ger Sverige säker tillgång till denna centrala transportförmåga nu och 30 år fram i tiden.
Vi kommer att kunna använda planen för den Nordiska snabbinsatsstyrkans behov och våra gemensamma EU-operationer. C17 kan användas för trupptransport och för transport av materiel. I mellandagarna flyttades CV90 till Afghanistan med C17 plan.

Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet yrkade avslag på propositionen om SAC. Nu borde dom ha sett att nyttan av C17 är mycket stor både för civil och militär krishantering och ompröva sitt avståndstagande. Inte minst mot bakgrund av vad Mona Sahlin sa i Sälen.

Ett grundskott mot oppositionens regeringsduglighet

Idag talade Mona Sahlin i Sälen och presenterade tillsammans med Lars Ohly och Peter Eriksson oppositionens säkerhets- och försvarspolitiska uppgörelse. Jag hade förväntat mig en heltäckande, genomarbetad, preciserad, finansierad och genomförbar politisk uppgörelse. Av detta blev intet.

Försvars- och säkerhetspolitiken tillhör statens kärnuppgifter. Socialdemokraterna har nu snart gått igenom en hel mandatperiod utan att ha ett eget alternativ eller en färdig försvarsbudget. Det är ett grundskott mot oppositionens regeringsduglighet.

Detta innebär Sahlins uttalanden idag:

*Synen på insatsen i Afghanistan skall utredas hösten 2011. Det är bara det att riksdagen redan hösten 2010 skall fatta beslut om förnyat mandat för den svenska ISAF-insatsen. En eventuell socialdemokratisk regering skulle därmed vara beroende av stöd från Alliansen gällande Afghanistan.

*Värnplikten skall utredas 2011. Oppositionen skall rösta emot det nya personalförsörjningssystemet i riksdagen i vår, men inte riva upp det om de vinner valet.

*Försvarsindustrin säger man sig vara för, men exporten som den lever på skall begränsas. Företagen ligger med exportandelar mellan 85 och 90 procent och är beroende av export.

*Trots att Sahlin inser att Östersjöperspektivet är viktigt, så skall en av våra viktigaste närområdesförmågor, antalet Gripenplan, skäras ner.

*Oppositionen säger att internationella insatser är viktiga för den internationella solidariteten och vill därför skära ner dem.

*Tidigare har socialdemokraterna sagt att Sverige inte längre skall leda den Nordiska Stridsgruppen, NBG, men nu är beskedet att man inte ”utesluter” ”att Sverige även i framtiden kan bidra till EU:s snabbinsatsstyrkor”. Det är därmed oklart om Sverige alls skall vara med.

*Fortfarande saknar oppositionen en uppfattning om hur försvarsanslagen skall se ut. De skall skära ner 2 miljarder kronor varje år – men de har inga som helst gemensamma besked om hur detta skall gå till. Nu säger Sahlin att detta skall komma i april.

*Oppositionen har inga besked om målen för försvaret, insatsorganisationens storlek, värnplikten, Hemvärnets storlek, eller kapaciteten för internationella insatser.

Det finns inget alternativ till regeringens försvarspolitik, som i allt väsentligt kommer fortsätta att gälla även om oppositionen mot förmodan skulle lyckas vinna valet. Det enda dagens trepartibesked innebar var ökad osäkerhet om försvarspolitikens fundamenta genom att en skur av utredningar en bit in i framtiden aviserades.