Genombrott för civil-militär samverkan

Idag fattade regeringen beslut om att ställa ett av Kustbevakningens nya sjöövervakningsflygplan till förfogande för EU-insatsen Atalanta.

Det är ett genombrott i förutsättningarna för civil-militär samverkan som skett och unikt att Sverige nu kommer att delta i EU-insatsen med både civil och militär kapacitet.

Insatsen Atalanta syftar till att skydda FNs matleveranser till civila i Somalia och att värna den internationella sjöfarten mot hotet från pirater. Insatsen har hittills varit mycket framgångsrik.

Sverige kommer under april till augusti 2010 att leda insatsen, genom fartyget HMS Carlskrona som blir styrkehögkvarter. Sverige deltog under 2009 med två korvetter och ett stödfartyg. Nu kompletteras deltagandet alltså med sjöövervakningsflygplan från Kustbevakningen.

Jag pratade just med operationens befälhavare Peter Hudson, som varmt välkomnade det svenska planet.

Det som efterfrågas av insatsens befälhavare är långsamgående sjöövervakningsflygplan med mycket stor uthållighet. De havsområden som måste övervakas är enorma. Kustbevakningens nya plan motsvarar dessa krav och är utrustade med mycket kapabla sensorer, både radar och kameror.

Vi har under en längre tid sökt klara ut förutsättningarna för ett deltagande av Kustbevakningen och få svar på frågor om allt från praktiska faktorer till interoperabilitet. När dessa frågor sedan enligt Kustbevakningens bedömning kunnat klaras ut blev dagens regeringsbeslut möjligt.

Insatsen ökar Kustbevakningens interoperabilitet och kvalitet också i förmågan i Sveriges närområde.

Han säger nej, men röstar ja

När riksdagen senare i veckan behandlar det förnyade mandatet för den svenska Afghanistanstyrkan, så kommer miljöpartiet och socialdemokraterna att rösta ja till beslutet. Jag välkomnar det.

Ju bredare stöd för de svenska kvinnor och män som deltar i insatsen, desto bättre.

Men att miljöpartiet kommer att rösta ja gör samtidigt Peter Erikssons agerande i media desto underligare. I Agenda i söndags – liksom tidigare i Aktuellt, och i en rad andra intervjuer – talade Peter Eriksson mot insatsen. I hans argumentation fanns ingenting av ansvar för att förklara insatsen för svenska folket, eller för att bidra till förståelse för hur svenska soldater agerar, eller för att berätta hur förhållandena ser ut i vår del av Afghanistan.

När riksdagen voterar om ISAF-propositionen kommer miljöpartiet också att rösta för en reservation, som kräver att den svenska militära närvaron skall utvärderas. Det är bara det att denna utvärdering skall göras 2011 – alltså om två år. Utvärderingen skall läggas till grund för beslut huruvida det militära bidraget skall kvarstå, eller inte. Det civila stödet skall enligt MP öka, oavsett om militär närvaro bibehålls, eller dras tillbaka.

Utvärderingen skall enligt MP inte vara förutsättningslös, t.ex skall den inte titta på om ett utökat militärt bidrag skulle vara motiverat eller nödvändigt.

MP:s resonemang är motsägelsefullt. I en tid när säkerhetsläget försämrats så är man beredd att dra bort den militära närvaron. Om MP anser att det är för farligt för svenska militärer i Afghanistan – skulle det då inte vara farligt för civila? Om säkerhetsläget har försämrats så kräver det rimligen större säkerhetsinsatser för att förbättra det, i vart fall ger inte ett allvarligt säkerhetsläge grund för att dra bort den militära säkerhetsnärvaron.

I själva verket förutsätter bistånd och civil närvaro säkerhet. Den militära närvaron är i sin tur inte tillräcklig för att hjälpa Afghanistans folk till en bättre framtid. Det krävs insatser för demokratisk, social och ekonomisk utveckling därtill. Men dessa insatser är inte motstående, utan kompletterande.

Det finns heller ingen anledning att vänta två år med att anpassa den svenska närvaron. Det gör regeringen löpande. Nytt i årets proposition – även om den formellt endast rör mandatet för den militära närvaron – är viljan till senior civil närvaro i vår del av Afghanistan, samt markeringar om en ökad ambition för stödet till polisen och utvecklingsinsatserna.

Varför vill då MP vänta två år med utvärderingen av en insats som riksdagen så sent som i fjol sa skulle vara ”långsiktig”? Jo, det förlägger frågans hantering till andra sidan valet.

Det är väl känt hur problematisk frågan är för oppositionen, iochmed att vänsterpartiet är det enda parti som är helt emot den svenska militära insatsen i Afghanistan och därmed yrkar avslag på propositionen. Var miljöpartiet egentligen står är som framgår fortfarande svårbegripligt, men det är i alla fall bra att MP kommer att rösta ja till ett förnyat mandat för den militära närvaron. Synd bara att Peter Eriksson inte arbetar för att motivera varför.

Ministerrådsmöte i Bryssel

Måndag och tisdag är det ministerrådsmöte i Bryssel, där jag leder försvarsministrarnas möte. På mötet kommer det svenska ordförandeskapets förslag och prioriteringar att formellt behandlas och beslutas. Vi inledde förankringen av de svenska prioriteringarna långt före vårt ordförandeskap och ägnade det informella ministerrådsmötet i Göteborg åt att diskutera och förankra dem ytterligare. Därefter har arbetet med att ta fram rådsslutsatser och andra texter pågått.

På måndag kväll har försvarsministrarna ett gemensamt möte med EUs utrikesministrar och Natos nye generalsekreterare. Jag utgår från att bl.a. samverkan mellan EU och Nato i Afghanistan kommer att diskuteras då.

Under tisdagen är det styrelsemöte för den europeiska försvarsbyrån (EDA), och vi håller också vår egen försvarsministersession. Vi kommer att ha en lunch, där de säkerhets- och försvarspolitiska aspekterna av EUs nya fördrag ska diskuteras för första gången i försvarsministerkretsen. Därtill kommer en gemensam session med försvars- och utrikesministrarna.

Efter ministerrådsmötet och tillhörande presskonferens går jag till Europaparlamentet för att presentera ordförandeskapets arbete på mitt område, för berörda parlamentariker. SAAB håller samtidigt ett seminarium om sjöövervakning, som jag gärna skulle ha besökt, om tiden bara så hade medgett.

På onsdag väntar sedan hemma i Sverige riksdagsdebatten om det nya mandatet för den svenska Afghanistaninsatsen.

Möte med FMV och Försvarsmakten om helikoptrar

I tankarna hos oss alla i Försvarsdepartementet och Försvarsmakten finns den tolk som dödades och de svenskar som skadades vid IED-attacken i förra veckan. Lördag eftermiddag landade den siste av de allvarligt skadade svenskarna och är förd till sjukhus. Därmed är samtliga fyra med allvarligare skador hemma igen.

Nu vidtar en utredning av händelsen i sig, men särskilt av vad som gjorde att MEDEVAC-helikoptrarna kunde lyfta ut de skadade först efter lite drygt två timmar. Det går inte att utesluta att den tiden kan ha påverkat de skadades situation. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att patrullen hade en Patriaambullans med sig, när attacken skedde, så vissa vårdmöjligheter fanns på plats från början.

Försvarsmakten kommer att utreda händelsen och ISAF helikopterfrågan.

Jag kan bekräfta SVDs uppgifter att jag i fredags hade kallat till mig generaldirektörerna för FMV och Försvarsmakten, för att tillse att den svenska helikopterförmågan för Afghanistan påskyndas.

Det finns pengar och politiskt mandat – men ännu ej förmågan. Varje möjlighet måste sökas – att hyra, köpa eller låna helikoptrar av andra länder, att undersöka civila möjligheter, att titta på existerande helikopterförmåga genom andra helikoptertyper än 10B, samt, såklart, att påskynda att helikopter 10B blir operativ.

10B är starkt försenad från leverantören. Den skulle ursprungligen ha varit operativ för den Nordiska Stridsgruppen (NBG), som inledde sin beredskapsperiod den första januari 2008.

Det är mer än två år sedan jag gjorde klart att helikopter 10B, efter NBG, så snart som möjligt skulle användas i Afghanistan.

Kanske måste en temporär lösning sökas, fram till dess att 10B är klar för Afghanistan. Kanske kan tempot i klargörandet av 10B öka, så att det inte blir nödvändigt med temporära lösningar. Men varje dag på plats med helikoptrar med MEDEVAC-förmåga kan vara värdefull.

FMV och Försvarsmakten ska återkomma med besked i närtid.

IED-attack i Afghanistan

Idag utsattes svenska soldater tillsammans med en av våra afghanska tolkar för en IED-attack, väster om Mazar–e Sharif i norra Afghanistan.

Den lokalanställde tolken omkom och fem svenska soldater skadades, varav två allvarligt. Jag beklagar djupt att vi förlorat en av våra afghanska tolkar, liksom att svenska soldater skadats. Tankarna går i denna stund till dem och deras anhöriga.

Den svenska ISAF-styrkan gör ett mycket värdefullt arbete i Afghanistan och utför insatsen på ett mycket kompetent sätt. Det har befäl och soldater visat varje dag under den pågående insatsen.

Jag vill uttrycka mitt fulla stöd och uppskattning, för deras arbete.

Försvarsmakten arbetar nu med att stödja de drabbade, samt att bringa ytterligare klarhet i händelsen.

Framåtblickande försvarsdebatt med Kungliga Krigsvetenskapsakademin

Kungliga Krigsvetenskapsakademin höll årshögtid igår på Börshuset i Gamla Stan.

Min reflektion är nu som tidigare att akademin, med sin anrika ålder, ändå är den i särklass vitalaste och mest framåtblickande arenan för försvarsdebatt i Sverige.

Den svenska försvarsdebatten mår väl av den syresättning, som akademin ofta står för. Där finns ett öppet, akademiskt och prövande förhållningssätt tillsammans med ansenlig kunskap. Detta blandas inte sällan med spirituella framföranden.

Försvarsdebatten i Sverige tenderar annars att ofta vara tillbakablickande och agendan att vara inriktad på att motverka förändring. I enskilda fall är detta säkert relevant, men inte som generellt förhållningssätt eller som aggregerad bild av försvaret.

Försvarsdebatten skulle vinna på mer av internationell utblick, studier av andra länders försvarsreformer, diskussion om hotbildsutveckling i närområdet och omvärlden i stort och en mer nyanserad beskrivning av Försvarsmaktens kvaliteter.

Min förhoppning är att mer av det material och de tankar som akademin producerar skulle nå den bredare debatten. Detta gäller både de gånger när jag delar akademins synpunkter, den mina, men också annars.

Alla vinner på saklighet och fördjupning i försvarsdebatten.

20 år sedan murens fall

Idag träffades sju försvarsministrar från Sverige, Finland, Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen i Helsingfors, för nordiskt-baltiskt försvarsministermöte. Island deltog med sin ambassadör.

Värt att notera är att mötet ägde rum nästan på dagen 20 år efter Berlinmurens fall, den 9 november 1989.

Den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde är tack vare EUs och Natos utvidgning fundamentalt bättre nu än tidigare, även givet de utmaningar vi ser. Min estniske kollega underströk detta på mötet.

När jag var på Försvarsdepartementets säkerhetspolitiska avdelning (SSLP) 1992-93, var det i en tid kort efter murens fall – då den gamla ordningen hade monterats ned – men innan en ny europeisk säkerhetsordning hade byggts i dess ställe. Det var då ännu osäkert vilken roll olika organisationer skulle få i en sådan säkerhetsordning. VEU var för vissa fortfarande en alternativ väg. Det var heller ingenting givet att de baltiska staterna skulle vinna inträde i EU eller Nato.

Ännu i slutet av 1990-talet fanns aktörer som motsatte sig, eller ifrågasatte realismen i deras strävanden efter att bli fullvärdiga medlemmar i EU och Nato.

Sverige var tillsammans med övriga nordiska länder pådrivande i stödet för baltiskt medlemskap. Men det finns anledning att lyfta fram de betydande ansträngningar våra grannländer gjorde för att på egna meriter vinna inträde i EU och Nato.

Deras medlemskap har haft fundamental betydelse för Estland, Lettland och Litauen själva – men det har också haft och har en mycket stor betydelse för de nordiska ländernas säkerhetspolitiska situation. Vi hjälpte dem – och hjälpte därmed också oss själva. Istället för en Östersjö kantad av Warsawapaktsstater har vi nu en Östersjö omsluten av EU och Nato-länder.

De faktiska och geografiska förutsättningarna för den gamla tidens storskaliga invasionshot från en supermakt mot Sverige är borta sedan länge. Den nya tidens breda hotbild har vi möjlighet och anledning att hantera tillsammans, bl.a genom nordiskt-baltiskt samarbete. Att sju länders försvarsministrar och Islands ambassadör träffas för att diskutera samarbete och närområdesfrågor är ett uttryck för detta.

Ny struktur för nordiskt försvarssamarbete

Idag har vi haft Nordiskt försvarsministermöte i Helsingfors. Norges nya försvarsminister deltog för första gången.

Vi etablerar nu en helt ny organisation för det nordiska försvarssamarbetet.

Dagens tre samarbetsstrukturer (Nordac, Nordcaps och Nordsup) ersätts av en enda (Nordefco), för att vinna ökad effektivitet och rationalitet.

Avtalet undertecknas imorgon torsdag.

Det nordiska samarbetet fördjupas och mognar därmed.

Under dagen har vi ägnat mycket tid åt Afghanistan. Det finns en tydlig nordisk samsyn om ISAF. Den samsynen gäller vikten både av den militära närvaron och av att öka det civila stödet. Den gäller också i grunden synen på general McChrystals analys och förslag, som också diskuterades på Natomötet i Bratislava häromveckan.

Den nordiska samsynen gäller också i hög grad valet. Presidentvalet hade beklagansvärda inslag av fusk, men dessutom av hot och våld från extremisternas sida riktat mot människor som ville använda sin rösträtt. Nu finns en president utsedd av valkommissionen, en president som fick flest röster i den första valomgången. Därmed är valprocessen avslutad och vi vet vem vi har att tala med.

Detta faktum skall vi använda för att föra fram tydliga ståndspunkter gällande den afghanska ledningens ansvar för att motverka förekomsten av korruption och för att åtgärda brister i mänskliga fri- och rättigheter. Men det faktum att det fanns betydande problem under presidentvalet förändrar inte att det är nödvändigt för våra länder att vara på plats för att värna säkerheten i landet.

Utan säkerhet blir det inga val alls i Afghanistan.

Sverige, Finland och Norge verkar alla i norra Afghanistan. Danmark finns i den betydligt mer konfliktpräglade delen av landet och har drabbats av betydande förluster. Likväl är stödet för insatsen stort i Danmark. Vi kommer under torsdagen att göra ett gemensamt uttalande om Afghanistan.

Göran Perssons dubbla hattar

Relationen mellan beslutsfattare och försvarsindustrin har länge varit diskuterad. Det har handlat om krav på karenstid för generaler, som efter att de lämnat aktiv tjänst i Försvarsmakten övergått till försvarsindustriföretag. Samma resonemang har hörts gällande politiker. Den senaste tiden har relationen mellan försvarsindustri, PR-byråer och politiken diskuterats.

Resumé skrev den 30 oktober en artikel om ”Industrins vapendragare”. Den beskriver relationen mellan enskilda försvarsindustriföretag, PR-byrån JKL, samt aktiva och förutvarande politiker.

Resumé beskriver hur de som undertecknade DN-debattartikeln om BAE Hägglunds förra veckan nu inte kan/vill svara på vem som skrev artikeln. Underförstått – var det någon annan som skrev den och politikerna som bara satte sina namn under? Resumé får inga svar.

Göran Persson arbetar för JKL, som i Resumé sägs ha i uppdrag att arbeta för BAE Hägglunds, men Persson skriver ändå under DN-artikeln som ”före detta statsminister”.

Han tycker själv inte att detta är problematiskt. . . Det tycker jag. Inte att han numera är betald konsult – utan att han inte reder ut sina roller.

Antingen agerar han som (S)-politiker – eller som konsult. Antingen har Göran Persson betalt för att agera för ett enskilt försvarsindustriföretags intressen – eller så har han det inte. Om han klär den ena rollen i den andra rollens skrud strider det mot öppenhet och transparens.

Den som hör vad Göran Persson säger måste ges full möjlighet att bedöma trovärdigheten i det han säger. I detta ingår att klara ut rollerna.

Det är så klart inget konstigt om BAE Hägglunds använder en PR-byrå. Ingen kritik går härvidlag mot företaget. Det är heller inte konstigt om en f.d. politiker blir PR-konsult.

Men det ställer tydliga krav på ansvar att hålla isär rollerna. Det är oklart om Göran Persson tar det ansvaret. Persson har inte bidragit till klarhet om hur det förhåller sig.

Georgien till Afghanistan

I Bratislava förra fredagen hade jag ett bilateralt möte med min georgiske kollega. En anledning att han ville träffas var för att redogöra för Georgiens engagemang i Afghanistan.

Georgien kommer att bidra med ett kompani under fransk ledning och en bataljon under amerikansk ledning. Totalt kommer det georgiska bidraget att omfatta ca 900 soldater. Det är ett betydande bidrag för ett förhållandevis litet land.

Det ger en intressant bild av hur Georgien ser på säkerhetsbyggande. Internationellt samarbete och deltagande i internationella insatser bedöms ge ökad säkerhet också för Georgien.