Gästblogg av Helena Lindberg

Samhällsskydd och beredskap är allas ansvar

Försvarsministern har bjudit in mig att gästblogga och det är givetvis roligt att få tillfälle att skriva några rader om samhällsskydd och beredskap.

Jag som skriver heter Helena Lindberg, och är generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB startade den 1 januari, för en och en halv månad sedan. Det är en helt ny myndighet, även om den rymmer så gott som alla de verksamheter som fanns i Statens Räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och i Styrelsen för psykologiskt försvar. Före årsskiftet fanns drygt ett tusental medarbetare utspridda på nio orter, i tre myndigheter. Nu har vi kraftsamlat med 800 medarbetare på fyra orter i en sammanhållen mångfacetterad myndighet.

Under 2008 när jag ansvarade för arbetet att bygga den nya myndigheten använde jag och mina medarbetare just en blogg för att nå ut till alla medarbetare i de tre myndigheterna. Den vanan har jag nu tagit med mig in i den nya myndigheten, med förhoppning om att vi så småningom kan använda bloggar även i den externa kommunikationen. Du hittar oss på www.msbmyndigheten.se.

Det är bråda dagar på MSB. Det handlar om att arbeta på ett helt nytt sätt för många, och bekanta sig med nya arbetskamrater och nya frågor.

Den allra vanligaste frågan jag får om verksamheten är ”Vad är nytt med MSB?”

Genom att samla alla verksamheter i en myndighet från arbete med olyckor i vardagen till krishantering, här hemma och ute i världen, så har beredskapen stärkts. Nu har vi en myndighet med ett tydligt uppdrag att agera snabbt vid stora händelser oavsett var i världen de inträffar. Men MSB:s uppdrag är bredare än så: vi har i uppdrag av regeringen att samordna samhällets arbete före, under och efter en olycka eller kris. MSB ska stödja ansvariga myndigheter så de kan ta sitt ansvar så att säga, eftersom ansvarsprincipen gäller. Ansvarsprincipen har för övrigt förtydligats när det gäller alla myndigheters ansvar att samverka med andra aktörer. Före, under och efter.

Samordningsuppdraget är bärande för MSB, och vi ska vara pådrivande med fokus på individen och samhället.

Den andra frågan jag får är den här: ”Borde inte någon myndighet ta ledningen över alla om något stort händer?”

På det brukar jag svara nej. Jag är säker på att man med en sådan lösning skulle riskera att snabbt kortsluta fungerande system. Alla aktörer ska göra det de är bäst på. Det som behövs vid stora händelser är stöd för samverkan och samordning: tekniska system, samband, delad lägesbild, mötesplatser och upparbetade rutiner för samordning, koordinerat beslutsfattande och koordinerad information. Riktiga kriser kännetecknas av snabba förlopp, och då är väl upparbetade rutiner i hela skalan avgörande – från lokal nivå, via regional till nationell och om det är aktuellt internationell nivå. Olika aktörer måste kunna samverka smidigt för att rädda liv och hälsa, värna egendom och miljö men också demokratiska värden.

En tredje fråga jag ofta får är denna: ”Om det skulle inträffa en ny tsunamikatastrof idag. Skulle vi kunna hantera den situationen bättre?”

Mitt svar är självfallet ja. Med det kansli för krishantering som nu finns i Regeringskansliet, den kraftsamling vi gjort i MSB och med dygnet runt-beredskap på drygt 40 myndigheter – så ja, vi är bättre rustade. Men den viktiga frågan är ju egentligen inte om vi skulle klara just en liknande katastrof bättre nu än för fem år sedan. Den viktiga frågan är om samhället kommer att kunna hantera en situation som är lika mentalt överraskande som tsunamikatastrofen var bättre nu, än vi gjorde då.

Jag tror att svaret är ja även när frågan formuleras så, med tanke på allting som har gjorts. Men det återstår fortfarande en del arbete för att få myndigheter och andra aktörer att verkligen kunna agera både klokt, snabbt och samordnat vid en kris. För att nå dit krävs övning och samarbete och att alla tar sitt ansvar.

Det gäller den enskilda individen likaväl som den stora myndigheten. Genom att ha en egen förmåga att agera vid olyckor och kriser, och genom att ta vårt ansvar och samarbeta med varandra så kan vi alla bidra till ett stärkt samhällsskydd och en god beredskap.

Helena Lindberg