Gott mottagande för solidaritetsförklaringen
Den 16 juni antog riksdagen den svenska solidaritetsförklaringen. Den har tagits emot väl i omvärlden.
Sverige är militärt alliansfritt. Men det är knappast tillräckligt att beskriva ett lands säkerhetspolitik genom att beskriva vad landet inte är. Så vad är Sverige? Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med andra, sina grannar i Norden och EU.
Solidaritetsförklaringen är formad för den nya tidens breda hotbild och omfattar allt från civila till militära hot. Det går inte att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett land.
Solidaritetsförklaringen lyder: ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”
Vi ska därför förbereda oss för att efter egna nationella beslut kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt.
Det är inte fråga om militär alliering, eller krav på anslutning till ömsesidiga försvarsförpliktelser, som i Natos artikel 5. Det nordiska samarbetet är vare sig en genväg eller smyganslutning till Natos säkerhetsgarantier. Den svenska solidaritetsförklaringen är en tydligt aviserad svensk viljeinriktning om hur vi vill agera, efter beslut i det enskilda fallet. Därför kräver den heller inte försvarsgarantier från andra.
EU-medlemskapet är ett fundament i vårt lands utrikespolitik. EU bedriver en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Den svenska riksdagen har i bred enighet antagit EUs nya fördrag, med dess solidaritetsklausuler. Försvarsberedningen lämnade i bred enighet – med utgångspunkt i det nya fördraget – formulering av en svensk solidaritetsförklaring. Den skiljer sig på två sätt från den berörda formuleringen i EU-fördraget. Den omfattar för det första också länder i Norden som står utanför EU, dvs Norge och Island. För det andra antog försvarsberedningen en formulering som inte har den avgränsning till terrorangrepp som den motsvarande formuleringen i fördraget har, utan som omfattar angrepp i vidare mening.
Den svenska solidaritetsförklaringen speglar Sveriges syn på hur säkerhet byggs i närområdet och är inte villkorad av andra länders agerande.
Men ändå, hur har andra förhållit sig till den svenska solidaritetsförklaringen?
*EUs medlemsländer antar med det nya fördraget dess båda solidaritetsklausuler:
”AVDELNING VII Solidaritets klausul, Artikel 222
1. Unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en
katastrof som orsakas av människor. Unionen ska mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller, för att … ”
EU-fördragets artikel 42, 7:e stycket, lyder:
”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med all till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det”.
*I den s.k Stoltenbergrapporten, av den tidigare utrikesministern Thorvald Stoltenberg, lämnades förslag på en mer långtgående nordisk solidaritetsförklaring.
*Vid mötet den 8-9 juni, i Reykjavik, antog de nordiska utrikesministrarna en deklaration med bl.a följande innehåll:
”On the basis of common interests and geographical proximity it is natural for the Nordic countries to cooperate in meeting the challenges in the area of foreign and security policy in the spirit of solidarity.”
Här pekas alltså ut det faktum att våra länder har gemensamma intressen, att det därmed är naturligt att samarbeta och att utmaningar ska mötas i en anda av solidaritet.
*I Almedalen i somras vände den finske ambassadören på frågan: Går det att tänka sig en situation där ett nordiskt land skulle stå passivt om ett annat drabbades?
Det gör det inte. Det är numera en bred hotbild och också breda möjligheter att möta densamma, alltifrån gemensamt politiskt agerande till militär hjälp.
Nato-medlemskap står inte på den politiska agendan denna mandatperiod. Däremot är det viktigt att Sverige så sent som i juni månad uppdaterat synen på hur vi förhåller oss till hur säkerhet skall byggas tillsammans med andra i vårt närområde.
Utvecklingen av nordiskt samarbete på utrikes-, säkerhets och försvarsområdet har varit mycket dynamisk de senaste åren. Potentialen för ytterligare fördjupning är stor.
