Sahlin måste vinna sina egna för Afghanistan.
I helgen reser jag till Göteborg för att förbereda EUs försvarsministermöte, som inleds där på måndag. Efter diskussioner om sjöövervakning och EUs snabbinsatsstyrkor på måndag, följer under tisdagen diskussioner om pågående insatser som ATALANTA och en lunch där det bredare engagemanget i Afghanistan skall diskuteras.
Därför var det intressant att se TV4s opinionsmätning idag, om stödet för den svenska ISAF-insatsen. Generellt kvarstår bilden från i somras, att långt många fler svenskar är för insatsen, än mot den. Detta trots att vi sett en rad skarpa lägen där den senaste tiden.
Totalt 44% av de tillfrågade är för den svenska insatsen, medan mindre än en tredjedel är mot. Andelen osäkra är 26%.
Stödet bland Allians för Sveriges väljare är stort, 58% stöder insatsen.
Däremot sviktar stödet bland oppositionens väljare, där 33% stöder insatsen. Det är ett direkt kvitto på hur oppositionsledaren hanterat frågan.
Den svenska insatsen i Afghanistan inleddes av socialdemokraterna, insatsen har därefter utökats av socialdemokraterna. Den utökning som alliansregeringen förra året tog initiativ till mötte socialdemokraternas stöd i riksdagen, vilket var viktigt.
Men socialdemokraterna har inte tagit ansvar för att vinna sina egnas stöd för varför insatsen är viktig.
Den socialdemokrat som är aktiv i frågan på ett stabilt sätt är Urban Ahlin i utrikesutskottet. Men har någon sett försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson eller någon längre rad av ledande socialdemokrater bedriva tydlig opinionsbildning för den svenska ISAF-insats, som partiet en gång startade?
Har Mona Sahlin gjort allt för att vinna partiets eller oppositionens helhjärtade stöd för insatsen? Jag har vid några enskilda tillfällen sett henne klargöra att Sverige skall stanna kvar i Afghanistan, och det är såklart bra, men det är tydligt att detta inte räckt gentemot hennes egna väljare. Och resultatet kan alla se i dagens opinionsmätning.
För att knyta an till mitt förra blogginlägg, så här blir det med en opposition som för att dölja egen splittring tar allt mer strid i formfrågor och tappar kraften i sakfrågor. I det här fallet kräver vänstern att Sverige lämnar Afghanistan, miljöpartiet vet ingen längre var de står och socialdemokraterna är som parti för insatsen, men riskerar att förlora frågan till vänstern om inte ledarskapet börjar agera tydligare.
Sahlin måste vinna sina egna för Afghanistan.
