Nordiskt samarbete om veteransoldatpolitik
Sitter på planet tillbaka från det nordiska försvarsministermötet i Bergen och skriver detta. Att flyga till Bergen måste höra till de vackrare resorna i världen. Snöklädda fjäll, djupblå hav och fjordar som skär djupt in i landskapet finns utanför fönstret.
Under mötet idag diskuterade vi nordiskt samarbete kring veteranfrågor.
I insatser som Afghanistan samverkar nordiska soldater dagligen. Sverige och Finland delar camp och verkar tillsammans, samt tillsammans med afghanska soldater. I många av de händelser vi läser om i tidningen av typen ”svenska soldater i strid” har också finska soldater varit med. Sverige stöder Norge med helikoptertekniker i Afghanistan. Vi delar alltmer av logistiklösningar i insatsen.
De nordiska länderna har ett gemensamt intresse av att sjukvårdskedjan fungerar, att omhändertagande på plats är så bra det bara går, och att hemtransport av skadade soldater fungerar. På samma sätt finns all anledning att samarbeta på hemmaplan och dela erfarenheter så att sjukvård, stöd och uppföljning är utvecklade på bästa sätt.
Norge, Danmark och Finland har ett perspektiv på veteranfrågor som går tillbaka till andra världskriget. För Sverige kommer erfarenheterna från insatser internationellt.
Den svenska riksdagen beslutade så sent som i onsdags om den första sammanhållna veteransoldatpolitiken.
Sverige har gjort internationella insatser sedan 1948, men det är först nu en genomarbetad och sammanhållen veteranpolitik kommit på plats. I detta sammanhang vill jag gärna ge Allan Widman ett erkännande, för hans engagemang i att utreda dessa frågor på ett mycket bra sätt.
När andra länder ser med intresse på den nya svenska veteranpolitiken och insikten överallt växer om vikten av att Sverige har välfungerande stöd för veteraner och därtill visar vederbörlig uppskattning för deras insatser, är det extra tråkigt att konstatera att Socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet i onsdags röstade mot alla veteransoldatförslagen i riksdagen.
I ord verkade de inse vikten av att stödet förbättrades, men i handling röstade de för avslag – utan att föra fram några som helst egna alternativ. Deras enda argument för avslag i motionen är att det är svårt att ge medaljer till rätt person. Det är en extremt dålig ursäkt för att säga nej till bl.a. bättre uppföljning, tidsobegränsad ansvar för veteraner för Försvarsmakten, bättre anhörigstöd och information. Frågan inställer sig om oppositionen tänker riva upp veteransoldatpolitiken om de skulle vinna valet? Inga besked har getts.
Nu har Sverige den nationella veteransoldatpolitiken på plats. Det är rätt, viktigt och riktigt. Att samarbeta med andra nordiska länder för att utveckla stödet till veteraner är naturligt. Vi arbetar vardagligen tillsammans i insatser. Det finska soldater upplever, det upplever också de svenska. Därmed följer att behoven av stöd på plats och efter hemkomst blir liknande. Dagens diskussion var ett första steg i att gemensamt höja ribban för den nordiska veteranpolitiken.
