Sahlin har fel om Afghanistanöverenskommelsen

Mona Sahlin antyder idag en rödgrön uppgörelse om Afghanistan. Problemet är bara att hennes uttalande bygger på felaktiga förutsättningar. Hon säger nämligen så här:

”Slutdatum för hela den militära insatsen är 2014. Det är bara tre år dit.” Sahlin gör det med hänvisning till dokumentet från Kabulkonferensen nyligen.

Men det dokumentet talar inte om något ”slutdatum för hela den militära insatsen” 2014.

Det dokumentet talar om är överlämning av säkerhetsansvaret till afghanerna själva fram till 2014, vilket är en annan sak. Den processen är bra och lär inledas i närtid. Den bygger på att ISAF bidrar till att utbilda och träna afghanska armé och polis, för att skapa förutsättningar för överlämning av säkerhetsansvaret. Det utesluter inte fortsatt behov av ISAFs närvaro efter 2014 i stödjande roll.

Vi är i Afghanistan för att lösa en uppgift och anpassar löpande närvarons sammansättning efter det. Vi har t.ex ökat biståndet med 60 procent de senaste åren. Att börja med ett slutdatum, som Sahlin gör idag: ”Vi kommer att lämna besked före valet om när svenska trupper kan lämna Afghanistan”, utan hänsyn till hur uppgiften löses på marken är en väg mer påverkad av Lars Ohly än av uppgiften.

Så här säger dokumentet från Kabulkonferensen: “Participants welcomed the Government of Afghanistan’s commitment to a phased exercise of full authority over its own security. The international community expressed its support for the President of Afghanistan’s objective that the Afghan National Security Forces (ANSF) should lead and conduct military operations in all provinces by the end of 2014. The international community committed to provide the support necessary to increase security, and to the continued support in training, equipping and providing financing to the ANSF to take on the task of securing their country. Participants agreed to continue efforts to ensure stable areas benefit from development.”

I snabb översättning blir det: ”Deltagarna välkomnade åtagandet från den afghanska regeringen att gradvis överta ansvaret för landets egen säkerhet. Det internationella samfundet gav sitt stöd till den afghanske presidentens målsättning att de afghanska säkerhetsstyrkorna skall leda och genomföra militära operationer i alla provinser vid utgången av 2014. Det internationella samfundet åtar sig att erbjuda nödvändigt stöd för att öka säkerheten, och till det fortsatta stödet avseende träning, utrustning och finansiering till ANSF för att åta sig uppgiften att skapa säkerhet i sitt eget land. Deltagarna överenskom att fortsätta ansträngningarna för att stabila områden skall kunna åtnjuta utvecklingsåtgärder.”

Tack till Sjöräddningssällskapet

Igår var jag i Kristinehamn och besökte bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt sjöräddningssällskapet. Jag kommer att återkomma med ett blogginlägg om Sveriges civila krishanteringsförmåga, som är betydande, men jag vill börja med att visa uppskattning inför de ideella krafterna inom Svenska Sjöräddningssällskapet (Sjöräddningen).

Jag har besökt Sjöräddningen i Vättern (Askersund), Hjälmaren (Hampetorp), samt Vänern (Hammarö och idag Kristinehamn). Anledningen till att jag gör dessa besök är att offentliga och enskilda aktörer måste samverka väl, för att säkerheten till sjöss skall tillgodoses.

Inom Försvarsdepartementets ansvar ligger bland annat Kustbevakningen, MSB, räddningsskolorna samt kommunal räddningstjänst via lagen om skydd mot olyckor, liksom avtalet med SOS Alarm.

Ansvaret för landets sjöar ser olika ut. På just Vänern finns Kustbevakningen på plats med egna fartyg. Över Vättern sker överflygningar av Kustbevakningens flygplan av miljöskäl. Hjälmaren är kommunalt ansvar.

Gemensamt för dessa är att Sjöräddningssällskapets ideella verksamhet spelar en stor roll för säkerheten till sjöss.

I sällskapet finns mycket starkt engagemang för uppgiften, utomordentligt gott sjömanskap och man möter många eldsjälar. Jag hoppas att många fler får upp ögonen för verksamheten, så att bemanning långsiktigt kan tillgodoses. Om en ideell verksamhet kan beskrivas som professionell, så är det en bra bild av Sjöräddningssällskapets besättningar.

Sjöräddningen i Kristinehamn förevisade räddning med en rescuerunner. Denna vattenskoter är mycket snabb och kan också användas på mycket grunda vatten för personräddning. Den är smidig och förvånansvärt sjötålig, vilket Emma Anderdahl från sjöräddningen visade på ett alldeles utmärkt vis. Att kamratskapet är mycket gott i Kristinehamn, liksom på andra stationer, gör inte saken sämre. Det var ett både trevligt och givande besök.

På flera håll har jag mött besättningsmedlemmar i sällskapet som tidigare varit aktiva i Försvarsmakten, men också unga människor som har för avsikt att söka sig till Kustbevakningen eller försvaret. Jag är säker på att erfarenheter från ideella organisationer är bra för försvaret, precis som att bakgrund i försvaret är till fördel för ideella verksamheter.