Idag kom Personalförsörjningsutredningen
Idag lades ännu en pusselbit på plats i formandet av den nya insatsorganisationen, IO14, när Personalförsörjningsutredningen lade fram sitt betänkande.
Min syn har från början varit att det i den svenska modellen i grunden är parterna som har att komma överens om anställningsvillkor och förhållanden. Om parterna så önskar så är vi fullt beredda att komma till stöd med lagstiftning. När lag behövs är det bra om den kan vara dispositiv, så att tydligt utrymme för avtal finns. Så är fallet med utredningens förslag, t.ex. gällande antal år som de nya kontrakten kan omfatta.
Redan i våras tecknade parterna kollektivavtal kring långa tidsbegränsade anställningar för heltidsanställda soldater. De förslag utredningen idag för fram korresponderar väl med innehållet i detta avtal.
Ingen önskar en situation, där avsaknad av lagstöd för tidsbegränsade anställningar skulle resultera i ett försvar bestående av yrkessoldater – i meningen heltidsanställda soldater som verkar hela yrkeslivet i försvaret. Deltidsanställningar ger samhällsförankring och volym i försvaret. Tidsbegränsningar och deltidsanställningar ger kontakt med den civila arbetsmarknaden.
Det har länge funnits lagstiftning som gäller just för försvarets personal. Såväl reservofficerare som anställda soldater i utlandsstyrkan har haft särskilt skydd i lag, såsom särskild reglering vid internationell tjänstgöring och skydd för anställning. Såtillvida ansluter utredningens förslag till tidigare reglering.
Värnplikten, som den tillämpades förr, när hela årskullar unga män kallades in till försvaret och tusentals kallades till återkommande repövningar påverkade samhället och civila arbetsgivare i stor omfattning. De förslag som utredningen lade fram idag blir betydligt mindre ingripande och omfattar betydligt färre arbetstagare än då.
Nu går utredningens betänkande ut på remiss och därefter vidtar regeringens propositionsarbete, med sikte på att propositionen skall kunna läggas i höst. Därför kommenterar jag inte i denna blogg varje delförslag som utredningen för fram i detalj, men konstaterar att utredningen har gjort ett mycket ambitiöst arbete.
Att Försvarsmaktens rekrytering fungerar är en samhällsangelägenhet. Det gäller för Försvarsmakten att finnas på plats med information där unga människor finns, och att samverka nära med andra myndigheter och frivilligorganisationer.
Det gäller också att Försvarsmakten verkligen är och uppfattas vara en god arbetsgivare, som är attraktiv för unga människor att söka sig till. När inte unga människor kan kallas in med plikt ökar kraven i detta hänseende och det är bra.
