2012 viktigt år för specialistofficerare
Försvarsmakten har under 2011 lyckats väl med rekrytering av nya soldater och sjömän. Tillväxttakten i IO14 följer därmed Försvarsmaktens plan. 2014 kommer enligt Försvarsmakten två tredjedelar av den nya insatsorganisationen att vara bemannad med frivilligt rekryterade och anställda soldater.
Kostnaderna för de nya soldaterna och sjömännen diskuteras ibland, men det är långt ifrån säkert eller kanske ens sannolikt att det är dessa förutsedda kostnader som utgör den stora utmaningen för försvaret.
Det reformarbete som Försvarsmakten som arbetsgivare själva har att utföra är en central uppgift kommande år.
Officersyrket omvandlas nu för att nå målen med IO14. Tusentals nya specialistofficerare skall rekryteras. Regelverk för de nya graderna och befattningarna skall läggas fast. Specialistofficerarna kommer att bli Försvarsmaktens ryggrad i framtiden.
Man skall kunna göra karriär som officer genom att fördjupa sina kunskaper på sitt specialområde och helt enkelt bli bättre i sitt yrke. Försvaret vill och behöver behålla duktiga officerare längre i deras specialområden för att verkligen dra nytta av deras kompetens.
Stabsofficerare behövs alltid, men ett stort antal av dagens drygt 9.000 officerare behövs som framtidens specialistofficerare. Det behövs bildligt och bokstavligt talat fler som leder och utbildar trupp, fler experter på olika tekniska system. Här har ÖB markerat att det handlar om att matcha individens kompetens mot kraven i befattning som specialistofficersrollen ställer. Borta är diskussionen om omgalonering, istället talas om matchning och kompletterande utbildning för ny befattning.
Att detta lyckas väl är viktigt för försvarets förmåga, men har också betydande ekonomiska konsekvenser. Försvarsmaktens personalkostnader var innan soldater började anställas ca 11-12 miljarder kronor per år. Alltså mer än tre gånger mer än vad lönerna för de anställda soldaterna och sjömännen beräknas komma att kosta.
Därtill bör noteras att regeringen förstärker förbandsanslaget de kommande åren. Redan 2012 förstärker vi förbandsanslaget med 230 miljoner. Det är mer och tidigare än Försvarsmakten räknat med. 2013 förstärker vi med de 700 miljoner kronor som Försvarsmakten i sitt budgetunderlag sagt är det som behövs för att förverkliga IO14.
Dessutom har regeringen uppdragit åt Försvarsmakten och Försvarets materielverk att under 2012 verkställa ytterligare effektiviseringar med grund i Försvarsstrukturutredningens betänkande, bl.a. för att frigöra resurser för förbandsverksamheten. Uppdragen innebär att planera och genomföra åtgärder som syftar till att ytterligare effektivisera och rationalisera stödverksamhet inom bl.a. inköp, service, förråd och verkstäder.
Det är lite underligt att det så sällan diskuteras hur dessa 11-12 miljarder kronor används – utan bara kostnaderna för de nya soldaterna. Det hänger ju ihop och det är helheten som är intressant och relevant.
Försvarsmaktens budgetantaganden kring IO14 utgick från omställning av både officersyrket och antalet civilanställda. Att Försvarsmakten lyckas med omvandlingen är en av de svårare och viktigare delarna av försvarsreformen. Till detta kan läggas diskussion kring framtidens officersutbildning och hur en jämnare åldersstruktur bland officerskåren kan nås. Det är Försvarsmakten som själv som arbetsgivare och part har ansvaret och verktygen för att hantera detta. Politiken är och kan vara stödjande.
Jag träffar löpande officersförbundet för att få deras syn på dessa frågor. Dom är mycket viktiga i reformen generellt och givetvis särskilt i denna centrala del.
