Folkförankring av försvaret är viktigt. MSB:s undersökning visar att det svenska försvaret har stöd av tre fjärdedelar av befolkningen, samt att anställda soldater har större folkligt stöd än tillämpad värnplikt.

Stödet för yrkesförsvar steg till 39 % under år 2011. Det var 26 % år 2008 och 29 % år 2009. Därtill kommer svarsalternativet full frivillighet, som 13 % förordar.

Stödet för värnplikt är i undersökningen 35 %, en nedgång från 51 % år 2008, respektive från 41 % år 2009.

Natomedlemskap har stöd av 28 % i årets undersökning och 49 % är motståndare till svenskt Natomedlemskap.

Av de tillfrågade vill 36 % se oförändrade försvarsutgifter. Den siffran var 33 % år 2009 och 31 % år 2008. 25 % vill se en ökning av försvarsutgifterna, en nedgång från 32 % år 2009 och från 36 % år 2008. Siffrorna är därmed tillbaka till nivån före Georgienkriget.

Svenska folkets rädsla för terrorism är större än rädslan för Ryssland. Klimatförändringar och organiserad brottslighet oroar också människor mer. Noterbart är att utvecklingen i mellanöstern oroar människor mer än utvecklingen i Ryssland.

Två tredjedelar av de tillfrågade anser att Sverige absolut eller nog skall ha ett militärt försvar. Det är en förhållandevis konstant siffra, men lägre än för tio respektive 20 år sedan.

De exakta siffrorna skall säkert tas med en nypa salt. MSB pekar på att förändringar mellan två mätningar mindre än 5-6 % inte kan ses som statistiskt signifikanta. I flera av fallen här redovisade är förändringarna dock så stora eller större än så.

Här finns rapporten att ladda ned

Jag har mött honom tidigare, i samband med hans statsbesök i Sverige, för något år sedan. Han höll då ett tal i Uppsala om bl.a. Östersjöområdets utveckling och besökte den nordiska stridsgruppen i Enköping. Presidenten har ett stort intresse för och betydande kunskap om försvars- och säkerhetspolitik.

Gårdagens möte ägnades åt IT-säkerhetsfrågor, NBG 15, Natos kommande möte i Chicago, samt de försvarsnedskärningar och försvarsreformer, som nu präglar EU.

Estland hör liksom Sverige till de länder som skiljer ut sig inom EU, genom att inte göra betydande neddragningar av försvaret.

Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet utvecklas hela tiden och fler länder i norra Europa ansluter till mötena i Northern Group. När EU nu talar ”pooling and sharing” är det uppenbart att de konkreta samarbetsprojekten vanligen kommer att genomföras bilateralt eller regionalt. Det är lätt att samarbeta i det nordisk-baltiska sammanhanget.

Det är intressant att det nordisk-baltiska samarbetet fördjupas oberoende av andra säkerhetspolitiska ställningstaganden samt allianser länderna i övrigt har valt att delta i.

Jag gläds åt att presidenten för vårt grannland Estland prioriterar samtal om säkerhets- och försvarspolitik, när han är i Sverige.

Österrike är mycket engagerat i insatser internationellt och fäster särskild uppmärksamhet vid Balkan. Våra länder har ett nära politiskt samarbete, inte minst i EU.

Darabos har lyft fram den svenska försvarsreformen som modell för den kommande reformen i Österrike. Särskilt vad gäller övergången till frivillig rekrytering. För Österrike är det därmed också relevant att följa den tyska reformen, som är lik den svenska.

Österrike står förutom försvarsreform också inför en neddragning av försvarsanslagen med cirka tio procent, vilket givetvis är en utmaning. Vi talade en hel del om ”pooling and sharing” av förmågor, för att möta utmaningar med anledning av neddragningar av försvarsanslagen inom EU, liksom vad som kan förväntas av Natomötet i Chicago i vår.

I fredags hade jag glädjen att höra till hedersgästerna på den österrikiska officersbalen i Wien. Det är en mycket speciell tillställning, med 3500 gäster samlade i det tidigare kejserliga palatset Hofburg. Till balen kommer förutom landets försvarsmaktsledning och egna officerare också representanter för andra länders försvarsmakter, politiker, diplomater och intresserade privatpersoner.

Museet är fantastiskt intressant och något jag gärna rekommenderar för alla med intresse för historia, flyg och försvar. Det är mycket välförtjänt att museet fått mycket uppmärksamhet och blev årets museum 2011.

Museet skildrar flygvapnets utveckling, såsom namnet säger. Där finns ett mycket stort antal flygplan och helikoptrar från olika tidsperioder.

Men museet har dessutom lyckats sätta flyget i perspektiv av den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och närområdet. Därtill speglar museet mycket väl det svenska samhällets utveckling och tidsanda under olika perioder. Besökaren stiger rakt in i svenska hemmiljöer under 1950-60-70 och 80-talen, där så autentiska miljöer som möjligt byggts upp för att förstärka den relevanta tidens nyhetsrapportering.

Redan detta motiverar mycket väl besök av skolklasser och ungdomar i syfte att levandegöra historien. För barn och ungdomar finns också en stor avdelning med experiment och upplevelser kopplade till flyg, samt flygsimulatorer – som verkligen lockar även vuxna att pröva.

Den kanske mest spännande delen, tillika museets huvudattraktion, är en utställning om DC-3:an. Historien om den svenska DC-3:an som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg 1952, motiverar i sig självt ett besök på museet. Att se det bärgade flygplanet ger anledning till reflektion kring tragedin. Där finns personliga ägodelar från besättningen och utrustning från planet. Utställningen ger också möjlighet till fördjupning i vad som hände DC-3:an.

”Jag delar regeringens bedömning, att den ram som Försvarsmakten nu har, den är i linje med arbetsuppgifter man har. Jag ser inte framför mig varken nedskärningar eller ökningar av försvarsbudgeten, men å andra sidan, vi är inte i budgetdiskussion, budgetförhandling just nu. Jag ser inte framför mig varken ökning eller minskning av försvarsanslagen. Jag delar regeringens bedömning att den är i balans.”

Idag, den 17 januari 2012, överlämnades de första Black Hawk helikoptrarna till Försvarsmakten vid en ceremoni i Linköping. ÖB Sverker Göranson, USAs ambassadör Mark Brzezinski och undertecknad medverkade.

Andra kvartalet 2013 kommer svenska Black Hawk enligt planeringen att inleda insats i Afghanistan.

Anskaffningen av Black Hawk är unik på flera sätt.

Tiden från anskaffningsbeslut till leverans och operativ användning av Black Hawk är kort. Som jämförelse kan nämnas att beslut om anskaffning av helikopter 14 togs 2001 och den bedöms vara fullt operativ i alla versioner kring 2020. Helikopter 14 blir enligt Försvarsmakten en bra helikopter när den är klar, men den modell Sverige då valde för anskaffningen har nog inte underlättat färdigställande eller leverans.

Sverige köper Black Hawk helikoptrarna direkt från den amerikanska produktionslinan, med samma specifikationer som andra länder använder. Systemkostnaden blir ungefär hälften jämfört med utvecklingsprojektet helikopter 14, med dess särskiljande svenska specifikationer.

I Black Hawk avtalet ingår utbildning av piloter och tekniker i USA. Ett antal är redan färdigutbildade, nya utbildningsomgångar följer. Detta gör att Sverige snabbt kan börja använda de nya helikoptrarna. Det var en svensk pilot som flög Black Hawk vid överlämningen i Linköping idag.

Ett krav vid upphandlingen av det nya medeltunga systemet var att leveransen skulle ske snabbt så att insatsen med MEDEVAC-helikopter i Afghanistan skulle kunna fortsätta från andra kvartalet 2013, då helikopter 10B inte längre har uthållighet.

Men den nya insatsorganisation som Sverige nu bygger skall ha högre tillgänglighet och rörlighet än tidigare. Därmed behöver den taktiska rörligheten öka. Genom Black Hawk dubbleras Sveriges långsiktiga medeltunga helikopterförmåga. Det medger ökade möjligheter till stöd för det civila samhället.

Den svenska helikopterverksamheten har haft återkommande problem och utmaningar de senaste åren. Inte minst har de ständiga förseningarna av helikopter 10B och helikopter 14 reducerat förmågan och resulterat i återkommande omplanering av systemen. Detta har varit kostsamt utan att ge uthålliga lösningar. Helikopterflottiljen har trots dessa utmaningar gjort lyckade insatser i bl.a. Adenviken och Afghanistan.

När Black Hawk nu kommer finns en varaktig lösning för helikopterflottiljen på plats, som kommer att ge Sverige en avsevärd förmågehöjning. Sverige kommer att ha 53 nya och moderna helikoptrar fördelade på tre system. Vi kommer att ha 20 stycken helikopter 15, en lättare helikopter för främst utbildning och transport men som fungerade väl också i Atalantainsatsen. Därtill kommer 15 stycken Black Hawk och 18 stycken helikopter 14, vilka är medeltunga transporthelikoptrar.

53 helikoptrar är ca dubbelt så många som t.ex Finland och Norge har.

Jag hoppas att de nya helikoptrarna kommer bidra till att ge framtidstro och stabilitet, liksom ökad rekryteringskraft, för helikopterflottiljen.

Avslutningsvis. Många – i FMV, Försvarsmakten och Försvarsdepartementet – har gjort ett mycket bra arbete i att få Black Hawk anskaffningen på plats. Den amerikanska administrationen har verkligen gett den svenska anskaffningen och utbildningsbehoven högsta prioritet, vilket varit en förutsättning för dess förverkligande.

Med Black Hawk får Sverige en väl beprövad helikopter som används av andra länder såsom USA i insatser. Detta öppnar möjligheter till praktisk samverkan för att få ner kostnader och öka den operativa effekten av de svenska helikoptrarna, t.ex. på Marmal i Afghanistan.

Nej Juholt. Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades. Det skedde före valet 2010.

Och nej, socialdemokraterna hade inget eget alternativ alls till den nya insatsorganisationen. Håkan Juholt har därtill själv i rapport sagt att rekrytering på frivillig grund är här för att stanna.

Försvarsmakten har arbetat med att genomföra försvarsreformen i 2 år – av försvarsbeslutets 5 år.

Givetvis är inte den nya strukturen eller all ny personal på plats efter 2/5 av reformperioden. Värnpliktiga kompletterar insatsorganisationen under övergångsperioden. Så var tänkt från början. Den beredskapshöjning som reformen syftar till och som Svd skriver om idag är målet vid reformens slut. Det har aldrig utsatts av någon som ett mål för januari 2012 – 3 år före försvarsbeslutets utgång.

Men. Armén är nu på väg att inta högre beredskap än innan reformen inleddes 2009. De flesta förband kommer att ha 1 års beredskapstid. Innan reformen hade huvuddelen 3 års beredskapstid.

Skulle Sverige innan reformens slutförande behöva höja beredskapen skulle förbanden kompletteringsövas tillsammans med sin värnpliktspersonal. Det var för övrigt så hela den tidigare insatsorganisationen var uppbyggd. Där krävde två tredjedelar av förbanden upp till 3 års tid på sig, samt tillförsel av personal och materiel för att kunna användas.

Det finns utöver armén 40 bataljoner hemvärn och nationella skyddsstyrkor, med 22 000 soldater, med hög tillgänglighet. Det nya systemet med krigsförbandsövningar i hemvärnet har slagit väl ut och bidragit kraftigt till högre deltagande och goda utbildningsresultat.

Flyg- och marinförbanden har en väsentligt högre tillgänglighet. De har en hög andel soldater och soldater anställda på heltid. Transformeringen till det nya personalförsörjningssystemet med anställd personal närmar sig att vara färdig där.

Insatsorganisationen är väl personellt uppfylld. Under 2012 är den 52 800 personer.

Sverige har nu ca 4000 heltidssoldater (ska bli 6900) och Försvarsmakten har rekryterat nära 3000 deltidssoldater (ska bli 9200) med interimskontrakt. Detta förutom ca 9000 officerare och 22 000 i hemvärn med nationella skyddsstyrkor (ska vara 22 000).

Förbandens tillväxt är viktig att följa. Regeringens styrning av Försvarsmakten för 2012 lyfter fram att iståndsättning av hela krigsförband ska prioriteras av Försvarsmakten framför uppfyllnad av förband på bredden. Krigsförbandsövningar för stående och kontrakterade förband ska regelbundet genomföras från 2012, enligt regleringsbrevet.

Försvarsdepartmentets enhet för Militär förmåga och insatser har tagit fram ett faktaunderlag, som går igenom detta. Underlaget läggs här ut på bloggen.

• Försvarsmaktens förband upprätthåller beredskap i enlighet med mål nr 2 i myndighetens regleringsbrev. Detta innefattar bland annat den så kallade incidentberedskapen och annan nationell beredskap. De närmare kraven framgår av regeringens anvisningar för försvarsplaneringen (omfattas av sekretess). Beredskapen för förbanden motiveras även av de anmälningar Sverige gjort till internationella styrkeregister och planerade och pågående internationella insatser.
• Delar av insatsorganisationen (bl.a. ett antal fartyg och flygplan samt lednings- och underrättelseresurser samt logistiskt stöd) är idag omedelbart tillgänglig för insatser, incidentberedskap m.m.
• Huvuddelen av fartygen, flygplanen, hemvärn med nationella skyddsstyrkor samt delar ur övriga markstridsförband är tillgängliga inom några dagar. Lednings- och underrättelseresurser samt logistik finns för att leda och stödja dessa.
• Under perioden 2010-2014 höjer förbanden successivt sin beredskap och förmåga för att nå slutmålet som anges i proposition 2008/09:140, det vill säga att förbanden normalt ska ha en grundberedskap om tre till sex månader. Detta är en väsentlig ambitionsökning mot tidigare ställda beredskapskrav. Allmänt kan sägas att till exempel arméförbanden redan nu har högre beredskapskrav än vad som gällde under åren före den nya inriktningen 2009.
• I instruktionen till Försvarsmakten anges att vid beslut om höjd beredskap ska hela insatsorganisationen inklusive hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna kunna användas. Vid en allvarligare kris i Sverige eller i vårt närområde kan pliktpersonal kallas in genom ett regeringsbeslut eftersom förbanden under övergångsperioden delvis är bemannade med värnpliktig personal.

Armén
Förband inom arméstridskrafterna 2012 (i enlighet med Regleringsbrev)

Armén är för närvarande under omställning mot IO 14. Det innebär att armén omstruktureras till de nya manöverbataljonerna och funktionsförband. Detta sker parallellt med att den nya personalförsörjningen implementeras och frivillig personal anställs.

Arméns förband upprätthåller beredskap i enlighet med regeringens beslut om anvisningar för försvarsplaneringen och Försvarsmaktens beslut.

Under perioden 2010-2014 höjer förbanden succesivt sin beredskap och förmåga för att nå slutmålet som anges i proposition 2008/09:140, det vill säga att förbanden normalt ska ha en grundberedskap om till tre till sex månader. Vid höjd beredskap ska huvuddelen av förbanden kunna användas inom några dagar, och alla inom en vecka. Detta är en väsentlig ambitionsökning mot tidigare ställda beredskapskrav, och kräver ett omfattande och intensivt arbete inom Försvarsmakten, vad gäller till exempel krigsplacering, planering och övning. De flesta arméförband har tidigare haft en beredskap om två till tre år. Även om den närmare beredskapen för enskilda förband omfattas av sekretess, kan det sägas allmänt att förbanden redan nu har högre beredskapskrav än vad som gällde för åren före den nya inriktningen 2009.

Under 2012 ska Försvarsmakten enligt regleringsbrevet prioritera krigsplacering av materiel och fortsatt bemanning i syfte att krigsförbanden från 2013 i huvudsak ska vara organiserade i insatsorganisation 2014 med befintlig materiel och personal. Därefter ersätts kvarvarande värnpliktig personal i krigsförbanden successivt av anställd eller kontrakterad personal.

Iståndsättningen av hela krigsförband ska prioriteras framför uppfyllnad på bredden så att uppgifter enligt gällande försvarsplan kan lösas.

Krigsförbandsövningar för stående och kontrakterade förband ska regelbundet genomföras från och med 2012. Vidare ska Försvarsmakten genomföra övningar med förband ur flera typer av stridskrafter från och med 2012.

Armén har vidare personal/förband i insatser och även personal/förband som är under utbildning för rotation till insatser. För att snabbt kunna förstärka de insatta förbanden i internationella insatser finns även strategiska reserven som består av ett skyttekompani, för närvarande från P 7 och senare under året från P 4.

I instruktionen till Försvarsmakten anges att vid beslut om höjd beredskap ska hela insatsorganisationen inklusive hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna kunna användas. Vid en allvarligare kris i Sverige eller i vårt närområde kan pliktpersonal kallas in genom ett regeringsbeslut eftersom förbanden under övergångsperioden delvis är bemannade med värnpliktig personal.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna utgör en viktig resurs för den nationella beredskapen och kan snabbt mobilisera drygt 20 000 personer vid beslut om höjd beredskap. Under perioden stärks hemvärnet genom bland annat uppbyggnaden av de nationella skyddsstyrkorna, en ny modell för krigsförbandsövningar och ny materiel.

Marinen
Förband inom marinstridskrafterna 2012 (i enlighet med Regleringsbrev)

De marina förbanden är tillgängliga och användbara idag. Förbanden turas om att stå i högre beredskap samtidigt som vissa funktioner, särskilt med övervakande uppgifter så som sjöinformation, står i beredskap 24 timmar om dygnet året runt. För marinen är det generellt ingen skillnad mellan nationell och internationell insatsverksamhet och förbanden genomför regelbundet verksamhet i närområdet.

Marinstridskrafterna utgörs i huvudsak av stående förband med den primära uppgiften att i närområdet skydda svenska intressen och där så är lämpligt även utanför närområdet.

Flygvapnet
Förband inom flygstridskrafterna 2012 (i enlighet med Regleringsbrev)

Flygförbanden är i huvudsak uppfyllda och gripbara här och nu och består till största delen av stående förband. Stridsflygförbanden har en nationell incidentberedskap med ombasering med en rote i luften över tid inom 48 timmar.

Flygstridskrafternas förmåga är primärt utvecklad för att verka i Sverige och i vårt närområde. Dock står vid varje givet tillfälle en stridsflygdivision (roterande) i internationell beredskap.

Flygstridskrafterna bedriver kontinuerligt luftrumsövervakning och upprätthåller incidentberedskap, som ett led i hävdandet av den territoriella integriteten.

Helikopterförband

Helikopterförbandet är idag under utveckling, där man under de närmaste åren ska ta emot och förbandssätta de två nya medeltunga helikoptersystemen 16 och 14. De första helikoptrarna ur båda systemen har nyligen levererats till FM.

Under de kommande åren ökar Sveriges samlade helikopterkapacitet väsentligt. Det innebär att även stödet till civil verksamhet i enlighet med stödförordningen kan öka. Under 2011 genomförde FM ett antal nationella uppdrag som stöd till civil verksamhet, bland annat vid skogsbranden på Gotland.

Ledning och logistik
Lednings- och logistikförband 2012 (i enlighet med Regleringsbrev)

Lednings- och logistikförbanden har förmåga att stödja de andra stridskrafterna under grundberedskap och insatser.

Rekryteringsläget
Tillväxten av soldater, sjömän och gruppbefäl följer i stort FM:s egen planering. Enligt myndighetens underlag har ca 4000 GSS/K rekryterats och ca 2800 interimskontrakt har skrivits med GSS/T.

När IO 14 är helt personaluppfylld ska det finnas 6900 GSS/K och 9200 GSS/T, enligt BU12. När det gäller officerare i olika kategorier finns det ett överskott av officerare och reservofficerare samt ett underskott av specialistofficerare. Den senaste kvartalsrapporten från FM (kv 3 2011) ger följande siffror (målbild IO14 inom parentes) 6272 (3100) officerare, 3328 (5700) specialistofficerare samt 8030 (2500) reservofficerare. 2582 av specialistofficerarna utgörs av officerare som placerats på specialistofficersbefattningar.

Därutöver har Försvarets materielverk och Försvarsmakten fått i uppdrag att frigöra ytterligare ungefär lika mycket för en möjlig förstärkning av förbandsanslaget. Det är denna Officersförbundet skriver om.

Försvarsmakten har under ett antal år visat full ekonomisk balans. Mycket talar för att det blir balans eller mycket nära balans även för 2011, även om redovisningen ej är klar. Den ekonomiska utmaning Försvarsmakten hade 2011 berodde på att myndigheten fann kostnader för pensions- och ledighetsskuld, som man tidigare inte känt till. Detta har man under 2011 vidtagit åtgärder för att balansera, till synes framgångsrikt. Det hade ingenting med materiel att göra.

Försvarsreformen bygger på Försvarsmaktens egna underlag och Försvarsmakten säger att man är i balans under hela försvarsbeslutsperioden. Uppgift möter således utgift.

Det finns faktorer som kan tala för att materielkostnader en bit in i framtiden, under framtida försvarsbeslutsperioder, kan komma att öka. Men det finns andra faktorer som talar emot, är återhållande eller som åtminstone gör att det inte går att enkelt prolongera den tidigare historiska utvecklingen och hävda att det kommer se exakt likadant ut framöver.

De mycket betydande försvarsnedskärningar som sker över Europa idag gör att inget land har vare sig pengar eller vilja att fortsätta med nationell utveckling och anskaffning av materiel, såsom Officersförbundets historiska siffror bygger på. Europa går med nödvändighet mot gemensam utveckling och anskaffning av materiel, och nya materielförsörjningsstrategier som bygger på inköp av beprövad materiel från längre serier.

Detta har betydande ekonomiska effekter. Att artilleripjässystemet Archer utvecklades och anskaffades tillsammans med Norge sparade Sverige 400 miljoner kronor. Konkurrensupphandling av splitterskyddade fordon sparade Sverige miljardbelopp. Systemkostnaden för Black Hawk-helikoptrarna är ungefär hälften av utvecklingsprojektet helikopter 14.

Det är Försvarsmakten själv som räknat med att avgångarna under den första utbildningstiden skall vara 15 procent. Pliktutredningen som låg till grund för propositionen räknade med 30 procent, alltså mycket fler än vad som hittills visat sig vara fallet. Jag är därtill tveksam till om erfarenheter från 1901-1952 på det sätt Officersförbundet kan läggas till grund för antaganden om hur länge anställda soldater kommer tjänstgöra.

Den stora omställningen 2012 blir enligt Försvarsmakten reformeringen av officersyrket, där officerarna enligt Försvarsmaktens planering skall bli ungefär hälften så många och specialistofficerarna dubbelt så många som idag. Detta behöver ske oavsett ekonomi.

Officersförbundet medger ”metodologiska brister” i rapportens beräkningar. Det är givetvis så när så långa tidsperspektiv betraktas. Siffrornas hållbarhet får bedömas därefter.

Inför varje försvarsbeslut fastställs Försvarsmaktens uppgift och anpassas dess utgift. Detta försvarsbeslut gäller till 2015 och Försvarsmakten anser perioden vara i ekonomisk balans. Ekonomiska faktorer som gäller ca 2020 eller 2025 hanteras och döms av i samband med det underlagsarbete som görs i samband med kommande beslut.