Diktaturens Vitryssland utmaning för EU

Idag skriver jag i Svenska Dagbladet om Vitryssland. 

Vi diskuterar alldeles för lite det faktum att det i Sveriges eget närområde finns en diktatur, där människor förtrycks och saknar alla för oss svenskar självklara fri- och rättigheter. 

I grunden är det oacceptabelt att det i Europas hjärta finns en bortglömd diktatur av den gamla Östeuropeiska typen kvar.

Vi diskuterar också för lite vilka säkerhetspolitiska konsekvenser detta kan ha för EU och Sverige.

Vitryssland gränsar förvisso till Ryssland – men också till EU. Litauens huvudstad Vilnius ligger bara enstaka mil från gränsen till Vitryssland. Utvecklingen i Vitryssland kommer att beröra EU och Sverige.

I längden är det svårt att se att den vitryska diktaturen kan överleva. Men Ryssland har en nyckelroll i utvecklingen och vill knappast se omvälvande politiska förändringar.

Oppositionen behöver stöd. När folket i Vitryssland börjar resa på sig och kräva demokrati måste EU veta hur man ska agera. Frågan är hur Ryssland förhåller sig när marken börjar gunga under diktaturen i Minsk. 

Läs gärna artikeln:   http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/strategi-for-vitryssland-kravs_7453578.svd
   

Annons

Neil Armstrong och Apollo 11

Ikväll berättas att Neil Armstrong, den förste människan på månen, har avlidit.

Han var en sann hjälte, som flyttade ut horisonten för det mänskligt möjliga. Månlandningen var en teknisk och mänsklig prestation av en dimension, som nästan är svår att överblicka. USA vann kapplöpningen till månen. Att Armstrong och hans besättning på Apollo 11 kunde lyckas med tanke på den tidens datorer och tekniska nivå är svårt att förstå.

Jag är stolt över att ha haft förmånen att möta besättningen på Apollo 11.

Den 20 juli 2009 var jag hos President Obamas Nationella Säkerhetsrådgivare, James Jones, i hans rum i West Wing på Vita Huset. 

Det var alltså på 40-årsdagen av den första månlandningen, som ägde rum den 20 juli 1969. 

Med anledning av 40-årsdagen besökte astronauterna från Apollo 11, med Neil Armstrong i spetsen, tillsammans med sina familjer President Obama och Vita Huset. 

När jag och min delegation lämnade den Nationella Säkerhetsrådgivarens rum, så stod astronauterna från Apollo 11 med sina familjer utanför, och väntade på att komma in till honom. 

Där, i säkerhetsrådgivarens väntrum, träffade vi så besättningen från Apollo 11, de första människorna på månen.

Stämningen var glad och engagerad, inte minst eftersom Buzz Aldrin, som var den andre människan på Månen, började berätta om sina svenska rötter i värmländska Stjärnfors. Vi blev kvar en stund …

Idag finns idag särskild anledning att visa erkänsla för de historiska insatser som Neil Armstrong och besättningen på Apollo 11 gjorde.

Sverige behöver Gripen

Det besked Alliansens partiledare ger om Gripen idag är mycket välkommet. Nästa generations Gripen är rätt för Sverige.

Schweiz är den ideala partnern för Sverige. Ett högteknologiskt land, en demokrati med stabil ekonomi. Schweiz valde i november 2011 Gripen efter en mycket seriös utvärdering av alternativen. Att Schweiz senast för någon veckan sedan ånyo markerade sin beslutsamhet att gå vidare med Sverige och Gripen var mycket glädjande. Det är mycket bra att regeringen arbetat för att få samarbetet på plats och nu kan ge tydliga besked om framtiden.

Det är viktigt med en gemensam vilja att dela framtiden med Gripen, det var utgångspunkten också då jag i min gamla roll besökte Schweiz och min dåvarande kollega Ueli Maurer besökte Sverige, för att tala Gripensamarbete. Mötena var bra och förtroendefulla. (lite historik finns i bloggarkivet.)

En internationell partner har i praktiken varit nödvändig för framtidssäkring av systemet. I ett läge där alla stora länder söker och måste finna partner och kunder så var det Sverige som valdes av Schweiz. Att Schweiz valde Gripen är en av de viktigaste sakerna de senaste åren.

Flyg och marin tillhör kärnan i försvaret av Sverige.

Flyg och marina enheter är t.ex utmärkta bärare av sensorer för att kontrollera vad som händer på, under och över Östersjön. De är också bra bärare av vapen och utgör därmed en tröskel för varje aktör som skulle vilja komma över Östersjön med annat än fredliga syften. De kan göra betydande nytta i vardagen, då kontroll över vad som rör sig på Östersjön är nödvändigt också för civil säkerhet. Ingenting tyder på att Östersjöns betydelse för vår säkerhet kommer att minska. Tvärtom.

Flyget är dagligen redo att lösa uppgifter till gagn för landets territoriella integritet genom incidentberedskapen.

Flyget har visat sig vara användbart också för insatser för gemensam säkerhet. I Libyen visade det svenska flyget högsta internationella klass och imponerade på Nato i spaningsrollen.

Också i perspektiv av gemensam nordisk säkerhet är flyget potentiellt viktigt med sin snabbrörliga och snabbt tillgängliga effekt.

Mycket talar för att flygets betydelse kommer att öka framöver. En rad länder uppdaterar nu sina flygvapen. Detta pågår en stark teknikutveckling och ett generationsskifte inom stridsflyget, där nyutvecklade modeller anskaffas för framtiden.

Nästa generations Gripen behövs för att Sverige skall ha ett långsiktigt kapabelt flygvapen.

De flesta av Gripens konkurrenter bedöms vara mer än dubbelt så dyra, i flera fall flera gånger så dyra att anskaffa. Många länder har svårt att anskaffa stridsflygplan för bortåt en miljard kronor per styck. Konkurrenterna kostar också mångdubbelt att använda per flygtimme, vilket är en avgörande faktor i den långsiktiga ekonomiska kalkylen.

Gripen framstår alltmer internationellt som det enda rimligt rationella stridsflygsalternativet för medelstora länder, som INTE är beredda att acceptera astronomiska kostnader för anskaffning och användning. Gripen är troligen det enda stridsflygplanet i världen som brutit trenden med en exponentiellt ökande kostnadsutveckling för varje generation.

Snart sagt inget land kan idag utveckla stridsflyg på egen hand. Det krävs internationella partner att dela kostnaderna med. Det finns konkurrenter som står inför nedläggning, eller kraftfulla åtstramningar, om inte lyckade exportaffärer nu kan göras.

Sverige har i Schweiz funnit en idealisk partner att dela framtidssäkringen av Gripen med. Samtidigt finns ett betydande internationellt intresse från andra länder för Gripen, i dess olika versioner. Flygplanets prestanda, i relation till systemets sunda totalekonomi, men också det faktum att Sverige INTE är en stormakt, som uppträder som en stormakt mot potentiella kunder är attraherande faktorer.

Stridsflyg behövs för försvaret av Sverige och för stabiliteten i närområdet. Den som bara säger nej till att vidareutveckla Gripen bör svara på vad alternativet är. JSF för bortåt en miljard kronor styck? Att Sverige ställs utan konkurrenskraftigt flygvapen någon gång kring 2025 och därefter?

Det är mer än välkommet att Alliansregeringen skjuter till de resurser man bedömer krävs för att säkerställa Gripen.

Inget barn lär sig mer på grund av vinstförbud

Ylva Johansson går nu emot Stefan Löfven och kräver vinstförbud i välfärdsverksamheter.

Som förälder ställde jag aldrig frågan om förskolan gjorde vinst eller inte, när vi valde förskola för våra barn. Vi undersökte hur barnen trivdes där, om personalen verkade bra och om det var kvalitet i verksamheten. Vi tog del av utvärderingar av förskolor och läste om deras pedagogiska inriktning.

Det inte alldeles enkelt att se konsekvensen i debatten om “vinster i välfärden” och “skattepengar skall inte gå till vinst”. Om jag förstått saken rätt så tycker Ylva Johansson (s) tillsammans med vänstern att det är helt fel att friskolor gör vinst, för ’skattepengar ska inte gå till företagsvinster’, men samtidigt att det är helt ok att företag bygger såväl friskolor som kommunala skolor och gör vinst på det? Och att företag säljer skolböcker, pekpinnar, idrottsredskap, skolresor och kritor till skolor och gör vinst på det? Och att kommuner upphandlar snöröjning, bänkar, kontorsmateriel och vad det nu må vara och att företag gör vinst på det? Men verksamheten i det med accepterad vinst byggda, möblerade och utrustade skolhuset får absolut inte gå med vinst?

Om postulatet är att skattepengar inte ska få bli till vinst i företag får detta betydande konsekvenser för all offentlig upphandling. Det är samma skattepengar som finansierar skolboken och bänken som läraren. Men har Ylva Johansson (s) och vänstern sett det?

Det är bra att avarter upptäcks och uppmärksammas.Men problemet med “vinster i välfärden” debatten är att den avleder uppmärksamheten från det för barnen och landet centrala – förskolans och skolans kvalitet. Alltför många i oppositionen verkar intresserade av att tala om detta i stället för det svåra – hur skall barnen lära sig mer och trivas bättre i skolan. Inte ett enda barn lär sig sannolikt mer eller trivs bättre på grund av vinstförbud.

Det är svårt att tro annat än att i vinstdebatten spökar en i grunden negativ inställning till alternativ i skolan och vården.

Utvärdera alla förskolors och skolors kvalitet mycket noga. Höj lägstanivån, låt varken barn eller skolor falla igenom.

Se till så att lagstiftningen stänger till kryphål vad gäller beskattning av företag i välfärdssektorn. Men håll fokus på kvaliteten i förskolan och skolan. Det är det som påverkar barns livsförutsättningar på riktigt.

Kommande ledarskifte i Kina

Media rapporterar idag om hur den kinesiske advokaten Gu Kailai dömts skyldig till mord. Hon får villkorligt dödsstraff, sannolikt omvandlat till livstids fängelse. Jag mot dödsstraff i alla dess former, i alla länder det förekommer, och det får jag skriva mer om i annat inlägg.

Men Gu Kailai är gift med Bo Xilai, tidigare kinesisk handelsminister, partichef i miljonstaden Chongqing och under en lång tid utpekad som en av Kinas riktigt mäktiga framtida ledare.

Bo Xilai var värd, när jag som handelsminister besökte Kina 2007.

Bo Xilai har sedermera anklagats för korruption, fråntagits sina uppdrag och ingen har väl egentligen sett till honom sedan affären och anklagelserna mot hans hustru inleddes.

Rättegången har varit politiserad, detta sagt utan någon kännedom alls om huruvida Gu Kailai är skyldig. Det är nämligen hela rättsväsendet i Kina. I grunden handlar det hela om en brittisk man, som tragiskt berövats livet.

Gu Kailai var tidigare själv tillskyndare av Kinas snabba, ’effektiva’ rättegångar med närmast omedelbar verkställighet av straffen. Nu är hon själv föremål för dem. Hela affären, som rört om rejält i Kinas politiska system, kan ses också som en del i det förestående maktskiftet i Kina. Bo Xilais stjärna är släckt, i alla fall för nu.

I Kina har många av dagens ledare genom släktingar kopplingar till tidigare generationer ledare, tex under Maos tid. Många förlorade sina fäder under tidigare generationers maktkamper och under Kulturrevolutionen. Bo Xilai är del av denna nuvarande och historiska ledarelit.

Bilden är att Bo Xilai sågs som populistisk, han flirtade med gammelkommunistiska stämningar. Modern i sin kommunikation, gammal i sitt inrikespolitiska budskap, blir min reflektion. Många var rädda för ekon från kulturrevolutionen. Kina balanserar mellan ekonomisk framgång och social oro, bland dem som inte fått del av utvecklingen.

Han blev partichef i miljonstaden Chongqing 2007 och har påtagligt hårdhänt agerat mot korruption. Men anklagas alltså själv för det, liksom för att bygga en alltför stark personlig maktbas.

Mötet jag hade med Bo Xilai 2007 var synnerligen rakt. Han förklarade att ingen skulle tala om för Kina hur man skulle agera och sedan förvänta sig handelsfördelar. Jag förklarade att tillträde till våra marknader inte bara styrs av handelsavtal, utan av vad människor tycker om brister i sociala villkor och mänskliga rättigheter i Kina.

Inte sällan prövar kinesiska politiker som Bo Xilai om västerländska politiker är på riktigt och till den ekonomiska stormakten vågar säga vad man tycker. Gör man inte det viftas man bort, gör man det vinns respekt som ger grund för dialog. Samtalen blev sedan konkreta.

Det finns säkert anledning att återkomma till mötet med Bo Xilai. Idag kan man konstatera att hans fru om hon varit vanlig kinesisk medborgare säkert skulle ådömts dödsstraff, utan villkorlig dom som ger möjlighet till omvandling till livstids fängelse.

Det hela beskrivs som den största politiska skandalen i Kina på decennier. Att förstå vad som har hänt är inte alldeles lättgenomträngligt.