Nödvändigt med fler utbytesstudenter

En flygbiljett bestod av ett halvt dussin sammanhäftade stencilpapper. Brev skrevs på supertunna, glatta, särskilda brevpapper för flygpost som veks ihop till ett kuvert. Ett brev till USA tog två veckor på sig för att komma fram. Kasettbandet höll just på att ersätta 8-track i moderna amerikanska bilar. Volvobilarna såg ut som om dom designats av Tetrapack, med sina fyrkantiga linjer. I bilen lyssnade man på Thompson Twins “Hold me now”, som regerade världen. Och jag gillade den.

Sverige var väl så rikt som USA. Det var innan vi halkade rejält efter och trodde det var kört i välståndsligan – för att sedan börja jobba oss ikapp igen. Muren stod stark i Berlin. Våra baltiska grannar stod under Sovjetiskt förtryck och Finland hade sin pådyvlade samarbets- och vänskapspakt med Moskva. EG hade inte blivit EU och Sverige var miltals från medlemskap.

747:an hade kommit redan tidigare, men sågs fortfarande som ny. Att flyga var inte så vanligt ännu. 

Sverige hade ännu inte gjort hockeybragden i VM i Wien, då Bengt Åke Gustafsson stirrade ner det sovjetiska försvaret. Däremot stärkte Herreys den svenska självbilden i Melodifestivalen på ett sätt som inte hade skett sedan Waterloo i Brighton.

Det var innan KD, MP och SD kom in i riksdagen, och innan det tragiska mordet på Olof Palme. 

Statsministrar hade vi först haft mycket få av, för dom satt som regel länge och sedan hade vi haft ganska gott om dom en kortare tid, efter att inte minst borgerliga regeringar avlöst varandra. Annars hade maktskiften inte riktigt präglat svensk politik.

Gymnasieskolans organisation var då fortfarande begriplig. Unga tågluffade i Europa. SJ skötte tågen i Sverige, rätt så oberoende av resenärerna, men tågen gick. 

TV kanaler hade man vanligen två av, plus kanske NRK, om man bodde i Värmland. TV4 var ännu en hägrande underhållningsdröm i Åmål. Reklam hörde inte hemma i radio, och det gjorde strängt taget inte radiokanaler heller, ansågs det. Om dom inte hette SR.

Sverige var strikt neutralt. Sa man. Det kalla kriget var kallt. Sovjet var i Afghanistan. USA hade varit på Grenada. USA var inte sällan lika kritiserat som Sovjet. Eller på ett sätt kanske mer, för ingen behövde ju frukta konsekvenserna av att kritisera USA.

Det var innan Aids. Och före persondatorn, iallafall för mig som fick den första 1989. 

Det var kort sagt typ 1985. Då kom jag hem från min andra tur till USA. 

Jag gläds åt att så många svenska studenter idag tar chansen att studera utomlands. Men på ett sätt undrar jag om inte ögonöppnaren var väl så stor för oss som var utbytesstudenter under 1980-talets mitt. Att lära av andra och se sitt land i omvärldens perspektiv är alltid nyttigt. Mycket av det vi utbytesstudenter såg i andra länder är nu en självklar del av Sverige. Mycket av det bra vi kunde berätta om dit vi kom är fortfarande bärande delar av Sverige. 

I retroperspektiv är jag mer än glad att jag gick ombord på planet, då någon gång under 1980-talets mitt. Och jag gläds åt att det har blivit vanligare genom åren. Utbytesländerna är fler än då och det är vanligare att åka under högskoleåren.

Kunskapen är per definition internationell och globaliseringen gör det viktigare än någonsin att förstå världen. 

Annonser