Utmaningar i Kinas ekonomiska utveckling

Att flera europeiska ekonomier har allvarliga problem är uppenbart. Konstlat låga räntenivåer gav kraftigt stigande fastighetspriser – tills bubblan brast. 

Banker står med hög andel dåliga lån och stater tvingas agera för att stabilisera banksystemet. Hushåll drabbas av kraftigt stigande arbetslöshet samtidigt som sjunkande fastighetspriser binder dem vid hem de inte längre har råd med.

Stater har betydande skuldsättning och budgetar långt i från balans. En del behöver göra mycket för att få ordning på såväl skatteuppbörd, som kvalitet och effektivitet i myndighetsutövning och offentliga verksamheter. 

Men detta kan inte dölja att bakom de akuta problemen finns ett konkurrenskraftsproblem, som måste åtgärdas.

När stora delar av Europa faller tillbaka, så växer andra delar av världen snabbt och ekonomins tyngdpunkt flyttas. Det är ingen tvekan om att särskilt Ostasien kommer att vara världsekonomins motor i framtiden. 

En hel del talar för att Kina kan komma att bli närmast lika betydelsefullt när dagens barn växer upp, som USA var för min egen generation kulturellt och ekonomiskt. 

Men det finns inget ödesbestämt heller i detta. Det ter sig för mig osannolikt att Kinas ekonomiska under bara kan fortsätta långsiktigt utan att möta några hack alls i kurvan. 

Japan växte tillsammans med Sverige snabbast i världen fram till låt säga 1970. Under min uppväxt var Japan världens ekonomiska underverk och man undrade hur Europa skulle klara den japanska utmaningen, när importerade bilar och elektronik tog över. Men Japan har nu förhållandevis länge stått ganska stilla trots i princip varaktiga nollräntor.

Den förra generationens snabbväxande asiatiska ekonomier, som Sydkorea och Taiwan, hamnade snart sagt alla i den asiatiska krisens stålbad, för att sedan återhämta sig och gå mot än större välståndsutveckling.

I vissa andra länder i Ostasien försvårades den asiatiska krisen f.ö. av att den etniskt kinesiska delen av befolkningen klandrades för krisen, samtidigt som kineserna sedan tusentals år stått för handelsvägar och handelsnätverk i stora delar av Asien.

Folkrepubliken Kina kommer att fortsätta växa starkt och återta sin historiskt normala andel av världsekonomin, det är dit vi är på väg, det är jag övertygad om. Men man har en rad utmaningar framför sig. Låt mig nämna några:

Tillväxten har varit koncentrerad kring kusten och stora städer där. I takt med att löner och kostnadsläge stiger där kommer lågkostnadsproduktion att behöva flytta in åt landet, alternativt söka sig till andra asiatiska länder. 

Denna utveckling har tidigare bl.a Taiwan gått igenom, där produktion i takt med stigande kostnadsläge ersattes med utveckling och ledning, medan billig produktion ’out-source-ades’, förlades till Folkrepubliken Kina.

Indonesien är ett land med en mycket stor ung befolkning, som skulle kunna erbjuda framtida produktionsmöjligheter. Detta skulle samtidigt bidra till social utveckling i detta mycket stora land, som haft demokratiska val.

I Kina finns olönsamma statsägda företag, vars rationalisering och marknadsanpassning är svår. I Kina har hundratals incidenter av social oro inträffat, bl.a. som konsekvens av neddragningar i denna sektor.

Fastighetsmarknaden i tillväxtområden har sett kraftigt ökande värden. Sannolikt finns där känslighet för en konjunkturnedgång. Bankerna har med sannolikhet betydande inslag av dåliga lån, som inte har plockats fram i ljuset. 

En annan osäkerhet är politisk. Det kinesiska ledningen bygger sin legitimitet på stark och ständig tillväxt. Detta krävs för att hålla arbetslösheten nere och medelklassen uppe. 

Frihet i Kina har varit ekonomisk, inte politisk. Den som deltar i den växande ekonomin och agerar på statens villkor har kunnat ha det bra. Den som söker politisk frihet har istället mött repression.

Rättssystemet är politiserat. Skyddet för IPR knappast likvärdigt eller heltäckande. Dödsstraffet används mer i Kina än i resten av världen, kanske sammanlagt.

Min gissning är att Kina – liksom i princip alla andra snabbväxande ekonomier – förr eller senare kommer att möta omställningsproblem och kostnadskris, som påfordrar omstrukturering. Det finns inbyggda spänningar i utvecklingen, som talar för det. Detta går att möta bl.a. genom att utbilda och frigöra arbetskraft och andra produktionsfaktorer, och försöka vidga den ekonomiska utvecklingen inom landet. Mycket reform återstår.

Det kommer sannolikt också att komma krav på yttrandefrihet och politiskt deltagande, särskilt om svagare ekonomisk utveckling utmanar dagens situation.

Kinas ekonomiska utveckling kommer dock att vara långsiktigt god och mycket viktig för världsekonomins växtkraft. Jag tror bara att vi inte skall diskontera att den blir linjär och obruten, utan vara beredda på hack i kurvan. 

I det kortare perspektivet kan vi bara hoppas att efterfrågan i Kina förblir stark under den tid det tar att hantera krisen i Europa. 

Sedan är kris ett relativt begrepp. Jag minns när man i Taiwan för ett antal år sedan talade om kris – och hade en tillväxt över fem procent… 

Annonser