Mobbning aldrig den drabbades fel

Jag avskyr mobbning. Den som såg filmen “Bully” igår förstår varför.

Mobbning, när många starka ger sig på en ensam svag, är bland det klenaste jag vet. Att mobbning kan förekomma och inte alltid bemöts är vuxenvärldens ansvar. För vi ansvarar för barns skolmiljö och det är plikt att vara i skolan. Ibland ser inte vuxna igenom fasaden. Men alltför ofta kanske vuxna vet om det som sker – i skolan, på fritiden, i aktiviteter – men väljer att inte se? Inte agera, eller inte agera tillräckligt konsekvent och uthålligt. Varför? I grunden brist på kunskap, men också ibland brist på ansvar. Felet söks hos både offer och förövare.

Olika undersökningar ger lite olika svar, men ca 100.000 barn beräknas vara drabbade. Lägg därtill syskon, föräldrar, farmor och farfar, mormor och morfar, vänner och klasskamrater som lider av att någon blir mobbad – och mobbningen framstår som just det folkhälsoproblem det faktiskt är fråga om. Människors – barns – självbild, självkänsla, självförtroende och tillit påverkas ofta för hela livet.

Jag är ledsen över det faktum att fortfarande för många skolor i Sverige inte gör allt det som skulle kunna göras för att komma till rätta med problemen. Eller att det inte alltid ställs tillräckliga krav på att dom ska göra det. Eller att skolan inte har eller ges en tillräckligt bred kunskapsbas om den forskning som finns. Så dom får veta vad som kan göras.

Mobbningen finns också bland vuxna och utövas ibland också av vuxna. I skolan och på arbetsplatser.

Men det finns goda exempel. Sollentuna. Helsingborg. Lerum – som efter ett mycket tragiskt uppvaknande numera försöker dra lärdom av vad forskningen faktiskt säger om hur mobbning kan förebyggas och stoppas. Jag kommer att återkomma till hur dessa kommuner arbetar.

Innan något går akut snett har jag noterat hur enkelt det verkar vara att avfärda hårda lokala krav på användning av evidensbaserade antimobbningsmetoder. När det gått snett har jag också sett hur oförsvarligt det framstår att låta bli.

För mig handlar detta om varje människas rätt att vara sig själv, få respekt för sina känslor och sina val. Det handlar om samhällets benägenhet att acceptera olikhet. Och, det handlar också om samhällets syn på svaghet.

De som utsätter andra är inte den svaga parten. Forskningen är tydlig om att de ofta utsätter andra för att få en kick. De som utsätter andra är senare i livet överrepresenterade i annat våld, kriminalitet och missbruk. Skolan måste alltid stå på den utsattes sida. De som utsätts är ofta lite känsligare, dvs mottagligare, än andra. De utsätts alltså inte trots att de tar illa vid sig, utan på grund av att de tar illa vid sig. Vilket gör hela saken än värre. Många starka ger sig på en svag.

Hela min tid i politiken har jag engagerat mig i detta. Och jag kommer aldrig att sluta.

Det är nödvändigt att vilja väl. Men det räcker inte att vilja väl. Den som vill veta mer om vad som ligger bakom mobbning, hur den kan förebyggas och stoppas kan jag rekommendera att läsa tex professor Dan Olweus forskning. Det finns vägar att kraftigt reducera mobbningen som bara används i liten utsträckning i Sverige idag. Hur många barn lider därför i onödan?

Annonser